Och nu då? Lajv om livet efter kapitalismen

Tidigare publicerad i Brand #2, 2012 – aktuell för att vi kör det levande rollspelet 2027 – Livet efter kapitalismen i nästa vecka.

Det sägs ju att det är lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut. Kanske har den finans- och skuldkris som hemsökt västekonomierna sedan 2008 ändrat på det. Det verkar nu finnas en faktisk möjlighet att kapitalismen skulle kunna falla på eget grepp. Dess inneboende expansionism och exploatering av arbete, energi och resurser kanske inte går att fortsätta under de materiella omständigheterna.

Vi vill reta de fantasier som väcks av den tanken genom att genomföra ett experiment. Vad händer om kapitalismen faller utan revolution? Vilka ekonomiska strukturer och system kan ersätta kapital, frihandel, delreservbanksystem och ränta? Kan vi föreställa oss ett liv efter kapitalismen?

I höst kommer lajvare och aktivister samman för att testa deltagarekonomi i praktiken. Tanken är att fyra dagars lajv ska skildra vägen över oljekrönet och genom kapitalismens kollaps. Fiktionen kommer att levas som om den vore verklig och försöker skildra det mest optimistiska resultatet av en sådan nedbrytande process.

De som initierat projektet är Teater K och det kommer göras i samarbete tillsammans med Bergatrollens sociala center Magasinet i Nyköping. Vi vill resa med er till året 2027, där samhället styrs av autonoma arbetarråd. Vilka kulturer och livsformer kan tänkas överleva och utvecklas ur kristillstånden? Vilka kunskaper blir värdefulla? Genom förberedande workshops och intensivt rollspel kommer vi söka svar på de frågorna.

Magasinet kommer i berättelsen gestalta en utbildningsenhet där deltagarna bildar varandra i de vetanden som krävs för att leva efter kapitalismen. Den gamla världens resurser tas om hand av samlare och hackers. Omställningen tvingar samhället att ta till vara lokala resurser. Världen krymper. Nya konflikter uppstår ur nya livsvillkor.

Det som är spännande med lajv är att det kan ge kroppsliga erfarenheter av experimentella sociala praktiker och nya former av gemenskap. Det finns exempel på lajv som experimenterat med könsroller, begärsstrukturer och samhällssystem. De senaste åren har de traditionella fantasylajven, som ofta är speckade med reaktionär estetik, blivit färre medan postapokalyps och ångpunk blivit vanligare. Jag ser det som tecken på oro, förväntan och förändring.

Om våra kroppar får upplevelser och erfarenheter av närhet, produktiv gemenskap och kollektiv makt ökar möjligheterna för att realisera framtiden nu. Vi kan vi omstöpa världen och utforska oss själva och våra relationer på nytt. Framtiden är som bekant redan här, den är bara ojämt fördelad.

Spöklik skattjakt i Höganäs

För en vecka sedan var jag och Ebba i Höganäs och körde en ockult skattjakt åt RBUF som hade sitt årsmöte på ett vandrarhem där. Det var spännande! 40 deltagare delades in i fem lag som fick i uppdrag att kommunicera med och slutligen exorcera varsin ande som härjade på platsen. Utöver en klassisk skattjaktsstruktur med kartor och sigill använde vi hörlurarna från Avatarvaro för att ge upplevelsen en oväntad dimension.

I hörlurarana rullade ambientmusik och då och då talade anden till den i gruppen som hade hörlurarna på sig. Det skapade en fin lyhördhet i grupperna eftersom de alltid var tvugna att vara på sin vakt och lyssna om anden tilltalade dem. Anden gav instruktioner om olika objekt som deltagarna behövde hitta till den avslutande ritual som skulle befria andarna från platsen, så att årsmötet kunde fortgå utan märkliga störningar. Då och då bad anden om en ny värdkropp, så att flera deltagare fick ha lurarna på sig.

En annan del av jakten var att utläsa ordlabyrinter som vi smidigt genererat på den här sidan. Meningarnas bokstäver sprids ut i labyrinten, men genom att följa dem från början till slut kan de utläsas. Genom att placera 3 labyrinter vid varje station lönade det sig att dela lösandet mellan sig i grupperna, en person kunde inte göra allt.

Skattjakten slutade med en ritual i vilken grupperna gemensamt frigjorde andarna från platsen. Jag hoppas på fler äventyrliga kvällar i framtiden.

Fotografierna är tagna av Fatimah Ayyad / RBUF.

Working with avatars at PAF

Summer is slowly fading away and I haven’t written here since May, which is a shame because plenty of interesting things has been going on.

This week me and Ebba Petrén has had the fantastic opportunity to go to Performing Arts Forum. We have a generous grant from The Swedish Arts Grant Committee to be able to do research on the avatar formats. The last week we’ve been thinking about what we have done so far and explored new ideas on what is possible to do within the avatar frame – humans being directed by a voice, turning them into something else, hybrids between man and machine.

First of all I want to say that this place is amazing. I was here last year to attend the Agora Seminars and I have had the intention to come back ever since. Just have a look of the village S:t Erme as it emerge from my bedroom window tonight:

Here are a couple of the ideas that we’ve been working with, I’ll probably get back with more later …

Switching positions

The idea is to explore what happens when you change into an avatar and the intention to do so. In the most simple iteration one person (human) has a conversation with anouther one who wear headphones and reciev instructions (avatar). When the avatar stretch its hand up (following an instruction, of course) the human can chose to take its position. The avatar can never chose to be a human, but the human can chose to turn herself into an avatar.

We did a recording where the avatar is asking questions and then making interruptions. Encouraging the human to talk, but not really responding in a proper way.

We also tried out a “Round Robin” structure with 4 avatar tracks and a group of audience members, who could chose to take the headphones during certain circumstances. The curiosity on behalf of the audience was high and everyone wanted to become avatars at some point.

We have a lot more ideas on how avatar-human interaction could work out that we didn’t have the possibility to try out in practise yet. It could be an avatar hosting seance, initiating a game or introducing conversational topics in a social situation.

Here is the studio we’ve been working in with the simple set up for the 4-avatar switching test.

Phone call piece

Here is a new idea of a piece where the audience give their phone numbers to us when they enter the performance. We have a dramaturgy, a railroaded set of actions that the audience members execute/perform by getting phone call instructions, wishes, begs from the operators, a kind of call center. This would not really be avatarisation, there would freedom to say no to negotiate or say no to an instruction. The operators/game masters are seated in a call center, a room near by, above them or in the same room but behind a window.

“Excuse me, could you help us by…”
“There is a camera, can you make the documentation of this piece?”
“Can you take responsibility for …”

This way we could produce an aesthetizised social dynamic in the room.