JOIN – The Rhythm of a Joint Venture

I föreställningen JOIN får du chans att göra ett besök på Corpus, ett företag i den globala ekonomins absoluta framkant. Corpus är ett nätverk av medarbetare som reser över världen i olika ärenden – det finns inga fasta yrkesroller, bara tillfälliga uppdrag. Nya arbetsgrupper sätts samman och bryts upp i ett högt tempo: switch, ny projektledare, switch, ny uppgift, switch, ett nytt liv.

JOIN är en interaktiv upplevelse där publiken deltar. Som medverkande tar du plats som “nyanställd” på Corpus. Du genomgår introduktionen till hur företaget fungerar, i bl.a. möten med anställda och i olika spel.

JOIN är ett samarbete mellan Teater InSite, som gör teater utifrån ett platsutforskande perspektiv där gränsen mellan scenrum och publik bryts ner, och Nyxxx, som bjuder in publiken till olika sociala och lekfulla situationer. Med avstamp i klassiska dystopier som Du sköna nya värld, 1984 och Kallocain har de skapat en helt ny berättelse, som utifrån stämningar i vår samtid kastar sig in i framtiden.

Föreställningen spelas på svenska, engelska och danska. The performance is in Swedish, English and Danish.

The challenge chose you, JOIN

11903737_531123947040646_5457397222005191899_n

Speldatum Bastionen, Malmö

  • Premiär fredag den 21 augusti 2015.
  • Söndag 23 augusti kl 19.00
  • Onsdag 26 augusti kl 19.00
  • Torsdag 27 augusti kl 19.00
  • Fredag 28 augusti kl 19.00
  • Lördag 29 augusti kl 19.00
  • Onsdag 2 september kl 19.00
  • Torsdag 3 september kl 19.00
  • Fredag 4 september kl 19.00
  • Söndag 6 september kl 19.00

På Turné

  • Lördag 12 september kl 19.00 Lund, Stenkrossen
  • Fredag 18 september kl 19.30 Simrishamn, Valfisken
  • Tisdag 22 september kl 19.30 Kristianstad, Kulturkvarterets Lilla salen
  • Lördag 26 september kl 18.00 Ängelholm, Biblioteket hörsalen

Speltid: 90 minuter

KÖP BILJETTER

AV: Ebba Petrén, Gabriel Widing, Matthias Hahne Thorbjörnsson
REGI: Ebba Petrén
SPELDESIGN: Gabriel Widing
LJUDDESIGN: Jonas Åkesson
LJUSDESIGN, RUM: Ilkka Häikiö
MEDVERKANDE: Matthias Hahne Thorbjörnsson, Liv Vesterskov, Märta Lundin, Thom Kiraly

Byrån & agenten på Malmö Playdays

playdays-headerwithdate

Lördag 26 oktober kl 14.00 kommer jag att köra en ny version av Byrån & agentenMalmö Playdays på Malmö Stadsbibliotek. Kom gärna dit!

”Byråns kärnvärden är nyfikenhet, kamratskap, integritet och informationsfrihet.”

Var med i en smått surrealistisk agentlek där biblioteket blir en spelplan för märkliga uppdrag och upptåg. Spelet kräver att du tar har med dig en fungerande mobiltelefon, gärna med handsfree.

Om verklighetsspel på lekklubben

Föreläsning, MALMÖ 20 juli 2013

at-lekklubben

Först och främst vill jag tacka Tora och Erik för att de bjudit in mig hit till Lekklubben för att leka tillsammans med er. Jag jobbar inom ramen för två konstkollektiv. Å ena sidan Interacting Arts, som sysslat mycket med rollspel och experimentella sociala praktiker. Å andra sidan Nyxxx, ett performancegäng som jobbar med deltagande publik och vad vi kallar avatarer.

Upplägget för den här eftermiddagen är att jag kommer snacka en stund om vad verklighetsspel är och skulle kunna vara – berätta om några erfarenheter av spel vi har gjort. Sen kommer vi att testa ett par lekar som närmar sig verklighetsspel. Inbjudan som Erik och Tora gjort saxade inledningsstyket från en tidningen Interacting Arts om verklighetsspel som vi publicerade i början av 2007. Det lyder som ni kanske har läst:

Verkligheten är en konstruktion, en ihärdig illusion. Allt du ser och känner omkring dig är skapat av människor. Intrycken som utgör vår vardag har alla producerats av någon. Väggar och vägar, bilar och bussar. Rum och reklam, parkeringsplatser och parker. Tyget i dina kläder och din fräsiga frisyr – allt är design. Att världen skapats av människor betyder att vi kan omskapa den, låta den formas efter våra lekar och begär.

Även om formuleringarna är aningen idealistiska till tonen tycker jag att de fångar något av de praktiska erfarenheter som en kan ha av att ägna sig åt rollspel, lajv, lek och verklighetsspel. Att läsa dem igen fick mig att tänka tillbaka på vad det var som fick oss att ta till gatorna. Jag tror att jag måste påminna lite om tidsandan före terrorattacken 11 september 2001. The Matrix (1999), en film som verkligen inte åldrats med värdighet, men som fick oss att betrakta verkligheten som en matris av tecken. Den skildrade även på ett romantiskt sätt en terrorgrupp som sökte verkligheten bortom denna matris. Det låg nära till hands att se kapitalismen som det nätverk av fängslande tecken som de skulle slå sig fria ifrån. Innan storyn havererade totalt i den andra och tredje filmen och blev någon sorts snabbmatsreligiös fantasi så når dock protagonisterna en insikt. Ävern the real world, som de kämpat för, är en matris – det finns ingen utsida. I tidningen fortsatte vi förordet såhär:

Verkligheten skapas inte bara av de intryck vi får utan lika mycket av de sociala överenskommelser som hör till varje given situation – vad som är ok att säga, göra, tycka, tänka, på en viss plats vid ett visst tillfälle. Överenskommelser hjälper oss att kommunicera med varandra, men de fjättrar oss också i ett förutsägbarhetens och feghetens fängelse.

Precis som vi inte byggt staden vi lever i, så skapar vi inte själva de överenskommelser vi rör oss i. De är oftast bestämda på förhand. När vi kliver in i klassrummet, köket, caféet så finns det redan en uppsättning regler för hur vi ska bete oss. Tillsammans kan vi börja utmana dessa överenskommelser och hitta platser där de inte är givna, där vi kan hitta på nya.

Grundinsikten här tror jag kom från rollspel, men den är lätt att tänka på även utifrån lek. Vi hade gjort en del lajvrollspel, både i slutna miljöer och i stadsrummet. Men även rollspel kändes ofta begränsande och förutsägbara. Vi sökte nya sätt att sätta oss själva och vår vardag på spel. Nya överenskommelser för handlande, vilket alla lekar består av, är något potentiellt befriande – men befrielsen är kollektiv. Vi måste sträcka oss ut till varandra för att söka nya gemenskaper. Den sommaren ockuperade vi med några anarkister SVTs gamla stora inspelningsstudios bakom militärhögskolan. Vi höll ut i ett par månader. Tillräckligt länge för att städa ut, bygga små kojor och fantisera om hur vi skulle kunna leva där. Introt i tidningen fortsätter:

Detta är ett av verklighetsspelens viktigaste vapen i sin lek med och mot verkligheten; genom den kollektiva berättelsen eller fiktionen kan vi förändra världen. Det som gör detta vapen så farligt är att det avslöjar en väl bevarad hemlighet: att skillnaden mellan fiktion och verklighet är påhittad. Berättelser reflekterar en verklighet som reflekterar berättelser. Liv och bilder av liv har skapat bilder som är liv och liv som är bilder. Människor har blivit roller som blivit människor. Dessa element: spel och verklighet, måste mötas och uppblandas för att vi ska kunna ta kontrollen över våra egna liv.

Jag tror att även den här idén fortfarande är gångbar. Det är vansinne att tänka fiktion och verklighet som ett motsatspar. Det är bara genom olika fiktioner, föreställningar, rolltaganden och ideologier som vi kan återvända till samma verklighet dag efter dag. Fantasierna krävs för att vi ska fungera i vardagen. Fantasin om semestern, den goda studenten, den lyckade dottern osv. Att spela verklighetsspel eller leka är väl att sätta vissa av dessa föreställningar inom parentes. Men verklighetsspelen kräver inte att vi låtsas vara någon annan, tar en roll osv. Allt vi behöver göra är att köpa premissen och agera som om den var sann. Vi behöver inte tro på något särskillt vi behöver bara följa de överenskommelser som gäller.

Här vill jag även passa på att nämna en annan film som kom precis före 11/9, nämligen Fight Club, som handlade om män som skapade underjordiska nätverk där de slogs med varandra för att uppleva livet till fullo. Kanske var det inte så mycket slagsmålen som gemenskaperna som var lockande i den storyn. Men även den historien mynnade ut i en sorts terror och i slutet av filmen sprängs tio skyskrapor tillhörande bankerna – målet är att förstöra allt kapital och framtvinga en ny ordning. Jag tror att varken Matrix eller Fight Club hade varit möjliga Hollywoodprodukter under de år som följde de verkliga terrorattentaten, som blev en sorts backlash för allt vad motkultur heter. 90-talets starka motkulturer fick sitt slut och det gav ju såklart någon sorts konstig bismak även för oss som sysslade med märkliga berättelser att dåden utfördes av män med i högsta grad fantasmatiska motiv.

Vid samma tid gjordes även de första kommersiella så kallade ARG:en – alternate reality games. Det mest kända hette The Beast och producerades som lanseringskampanj för filmen Artificial Intelligence. Det entusiasmerade några tusen spelare, framförallt på nätet. När 11/9 utbröt det en diskussion om de kunde använda erfarenheterna av spelet för att “lösa” 11/9. (Det beskrivs väl av Jane McGonigal, PDF) Kanske var det början på en mindre lyckad våg av konspirationstänkande, men det är ändå kittlande hur de kollektiviteter som uppstår i leken kan få liv nya sammanhang.

Hur som helst var vi mer inspirerade än tillbakadragna och jag hyrde en anonym postbox och vi började de första experimenten med att starta ett eget hemligt anonymt nätverk av revolutionära ledande celler. Vi kallade det Scen 3 och rekryterade deltagare genom obskyra flyers. Ofta gav vi bort dem till gäng av ungdomar på tunnelbanan och hoppade av innan de hann ställa frågor. Vi visste aldrig villka som spelade och de som spelade visste inte vilka vi var. Spelet pågick i tre år. Vi hade kontakt med tjugo, trettio celler. Det hade en enkel struktur. Vi skickade uppdrag till cellerna, de skickade rapporter till postboxen. Vi hittade på nya uppdrag längs vägen, vi satte upp klistermärken, gjorde gatukonst och målade olika tecken. Allt för att sprida myten om spelet.

Brev från tunnelfolket.

Brev från tunnelfolket.

Vi började utforska staden för att se var det fanns möjliga platser för scener och okända utrymmen. Vid den tiden var mycket av Stockholms underjord tillgängligt, om en bara kände till nergångarna. Nästan varje helg var vi nere i tunnlarna. Tillsammans med några av cellerna etablerade vi en myt om Tunnelfolket, ett gäng spelare som tillsammans valt att flytta ner i tunnlarna och försöka leva där. Det finns fortfarande flera långa flashbacktrådar som diskuterar huruvvida tunnelfolket existerar, vilka som iscensatte det, osv. Det fanns ju gott om bevis – brev, sovsäckar osv. Många av tunnlarna i Stockholm fick sina “mytiska” namn genom spelet.

Scen 3 rann ut i sanden även om många av myterna levde kvar. Ett par år senare gjorde vi ett nytt spel som vi kallade Maskspel. Storyn baserade vi på en roman som min vän Uffe skrivit och vi jobbade mer med ljudspår, möten, ritualer och inte minst helmasker. Det finns en del dokumentation bl a hitta de vi på en diagnos som vi lekte utifrån; ABCD (Acute Behavioral Control Disorder).

Under åren har även SICS och Interaktiva institutet gjort en del verklighetsspel – men ofta med inriktning på att testa illa fungerande tekniska lösningar. Verklighetsspelen har även inspirerat till mer deltagarkultur i samband med TV-serier, t ex Sanningen om Marika och The Spiral, tyvärr var väl ingen utav serierna särskillt bra. Jag trodde verkligen att verklighetsspelandet skulle booma när smartphones slog igenom på allvar men vi verkar inte vara redo ännu. Men när som helst kommer det säkert att hända. För den som har en smartphone kan man t ex testa Shadow Cities eller Ingress. Även om det är mest grinding och undermålig story så lägger det ändå ett lager av spel till verkligheten på ett spännande sätt.

Men jag hoppas kunna visa idag att vi är inte behöver göra oss beroende av teknik för att göra verklighetsspel. Vi kan sätta leken och det mänskliga i centrum för upplevelsen. Jag tänkte först att jag skulle rigga ett spel för er här i Folkets park. Jag fantiserade om att skriva fram en historia om de 13.000 arbetarna som strejkade här i parken i början av seklet. Kanske försvann de spårlöst där och då. Kanske reste de till ett hemligt träningsläger utanför S:t Petersburg, vad vet jag. Men sen återvände jag till lektemat som ju är fokus för denna klubb. Och det jag tänkte föreslå här är ett par enkla lekar som använder verkligheten som spelplan – vilket ju är grunden för verklighetsspelen.

Det sista stycket i tidningens förord klingar av nietzscheansk filosofi:

Vi spelar med och mot verkligheten. Vårt glada budskap är detta: Ingenting är sant, allting är tillåtet. Tillsammans kan vi hitta de nya vägarna och de dolda stigarna, de som leder bort från vår nuvarande situation av uttråkat elände.

Lekklubben i Malmö – Bl a med verklighetsspel

lekklubb

Lekklubben är en plats där människor träffas för att leka tillsammans. Lekklubben uppstod ur en känsla av att det behövs platser där människor kan umgås bortom jobb, intellekt, mingel och prestation. En plats och stund där kropp, trams, känsla, sinne, skratt och lekfullhet får styra. Vi vill utforska lek som något man gör för stundens magi, så fritt från prestation och tävling som möjligt, och med en tanke om att vi behöver leka mer, speciellt när vi blir äldre och inskolade i systemet av arbete och effektivitet.

Under juli månad kommer vi vid fem olika tillfällen bjuda på diverse spännande lekar och teorier, spel och äventyr.

Lekklubben presenterar stolt!

21 juli – Workshop med Gabriel Widing

Verkligheten är en konstruktion, en ihärdig illusion. Allt du ser och känner omkring dig är skapat av människor. Intrycken som utgör vår vardag har alla producerats av någon. Väggar och vägar, bilar och bussar. Rum och reklam, parkeringsplatser och parker. Tyget i dina kläder och din fräsiga frisyr – allt är design. Att världen skapats av människor betyder att vi kan omskapa den, låta den formas efter våra lekar och begär.
Ur magasinet Verklighetsspel.

Gabriel Widing är kulturteoretiker och spelutvecklare, och en av medlemmarna “Interacting Arts”, som bl.a. arbetar med verklighetsspel och deltagarkultur. Han sammanför konst, lek och spel – och han gästar lekklubben för att berätta om sina kunskaper både i teori och i gemensam praktik.

Samling på Fari hatten kl 15.00.

24 juli – Mer info kommer!

28 juli – Workshop med Betina Birkjær, Teatro De Los Sentidos.

Teatro De Los Sentidos är en Barcelona baserad scenkonstgrupp som är specialister på att trigga människors sinnen, fantasier och minnen. De gör verk där publiken bär ögonbindel och färdas genom en resa av dofter, ljud, ljus, beröring och gemenskap. Betina Birkjær besöker oss för att ge en praktisk workshop i kompaniets filosofi och teknik – hur en triggar all den fantasi som finns bakom våra städade nunor.

Fler lekledare och överraskningar tillkommer efter hand!

Kolla in lekklubben.blogg.se

Lär mer i Skånes fria och hos Thom Kiraly.

Avatarworkshop på Scenkonstbiennalen

Om du kommer dit  25 maj– se till att titta in!

Avatarvaro

Experiment med ett nytt scenkonstformat där publiken står i centrum

Med hjälp av ljudinstruktioner går deltagarna in i olika situationer. Som avatarer utför de koreografier, dramatiska dialoger och rör sig enskilt i hypnosliknande tillstånd. De talar, tänker, känner och rör sig – allt efter instruktion.

Under workshopen får du uppleva formatet och lära dig mer om möjligheterna med avatarvaro. Som avatar blir du både betraktare och aktör och förhandlar ständigt med vad som är verkligt och vad som är fiktion, varifrån initiativet till handling kommer.

Vi kommer använda oss av material från tidigare föreställningar och pågående arbete.

Max 12 deltagare per tillfälle.

Workshopledare: Ebba Petrén, regissör, Kerstin Weimers, ljusdesigner, Albin Werle, konstnär, Gabriel Widing, spelutvecklare

The Avatar-Lehrstücke Workshop

Med stöd från Konstnärsnämnden åker jag i maj till INTERNACIONAL BRECHT SOCIETY SYMPOSIUM – PORTO ALEGRE 2013 för att göra en avatarworkshop baserad på Brecht Åtgärden. Det känns grymt spännande!

The Decision / Brecht

The Decision / Brecht

The Avatar-Lehrstücke Workshop

Last summer we did an avatar performance based on Brecht’s Die Maßnahme. This approach means that the spectator/spect-actor receives instructions through a headset and based on this they execute the instructions given in the headphones. Our approach is to put the spectator in the role of the performer. The spectator will not become an “artist”. Instead the role of the spectator is that of the doer. The spectator performs actions, he quotes with body and speech from the instructions he recieves. We would like to produce a workshop based on this performance because it connects to Brechts initial idea about the lehrstücke – that it rather should be performed than received passively.

No verão passado fizemos um desempenho avatar com base em Maßnahme Die, de Brecht.

Esta abordagem significa que o espectador / espect-ator recebe instruções através de um fone de ouvido e com base nisso, executa as instruções dadas por esse meio. Nossa abordagem é colocar o espectador no papel do intérprete. O espectador não vai se tornar um “artista”. Em vez disso o papel do espectador é o do agente. O espectador realiza ações, ele cita com corpo e linguagem a partir das instruções que recebe. Nós gostaríamos de produzir um workshop com base neste desempenho, porque ele se conecta a idéia inicial de Brecht sobre as peças didáticas.  Que devem, sim, ser realizadas e não recebidas passivamente.

Ebba Petrén, John Hanse, Ester Claesson, Gabriel Widing

Suécia/Sweeden

Prático/Practical

4 horas/4 hours

22 de maio – 14 horas/ May22 – Two PM

Os participantes devem poder falar e entender ingles

The participants must be able to speak and understand english.

Drömdykarna på Elverket

Har du känt att drömmar kan vara lika verkliga som den vanliga världen? Det är inte så konstigt – det är nämligen sant! Fråga bara forskaren Eva Dockhaus, vars nya fantastiska uppfinning gör det möjligt att gå in i en sovande människas drömmar. Det är spännande och annorlunda, men inte alls farligt.

Unga Dramaten/Elverket har byggts om till ett drömforskningscentrum. Där kan du träffa doktor Dockhaus och själv dyka in i testpersonen Milos drömvärldar. Men vem är det som dyker upp i Milos drömmar gång på gång? Följ med på en resa fylld med roliga uppdrag och möten.

Drömdykarna handlar om drömmar, nyfikenhet och vänskap. Besökarna rör sig mellan olika rum, bjuds in att delta i spel och får individuella instruktioner via hörlurar under stora delar av föreställningen. Drömdykarna riktar sig till deltagare i åldrarna 10 till 12 år.

NYXXX: TOVA GERGE, EBBA PETRÉN*, ALBIN WERLE, GABRIEL WIDING

Med David Book, Eva Melander, Eric Stern och publiken
Text, regi, scenografi, ljud, kostym och speldesign NYXXX
Ljus Kerstin Weimers**
Peruk och mask Veronica Liljeblad

Urpremiär 15 mars Unga Dramaten / Elverket

Köp biljetter

*Gör projektet inom ramen för masterprogrammet vid Teaterhögskolan i Malmö.
** Praktikant från StDH

Och nu då? Lajv om livet efter kapitalismen

Tidigare publicerad i Brand #2, 2012 – aktuell för att vi kör det levande rollspelet 2027 – Livet efter kapitalismen i nästa vecka.

Det sägs ju att det är lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut. Kanske har den finans- och skuldkris som hemsökt västekonomierna sedan 2008 ändrat på det. Det verkar nu finnas en faktisk möjlighet att kapitalismen skulle kunna falla på eget grepp. Dess inneboende expansionism och exploatering av arbete, energi och resurser kanske inte går att fortsätta under de materiella omständigheterna.

Vi vill reta de fantasier som väcks av den tanken genom att genomföra ett experiment. Vad händer om kapitalismen faller utan revolution? Vilka ekonomiska strukturer och system kan ersätta kapital, frihandel, delreservbanksystem och ränta? Kan vi föreställa oss ett liv efter kapitalismen?

I höst kommer lajvare och aktivister samman för att testa deltagarekonomi i praktiken. Tanken är att fyra dagars lajv ska skildra vägen över oljekrönet och genom kapitalismens kollaps. Fiktionen kommer att levas som om den vore verklig och försöker skildra det mest optimistiska resultatet av en sådan nedbrytande process.

De som initierat projektet är Teater K och det kommer göras i samarbete tillsammans med Bergatrollens sociala center Magasinet i Nyköping. Vi vill resa med er till året 2027, där samhället styrs av autonoma arbetarråd. Vilka kulturer och livsformer kan tänkas överleva och utvecklas ur kristillstånden? Vilka kunskaper blir värdefulla? Genom förberedande workshops och intensivt rollspel kommer vi söka svar på de frågorna.

Magasinet kommer i berättelsen gestalta en utbildningsenhet där deltagarna bildar varandra i de vetanden som krävs för att leva efter kapitalismen. Den gamla världens resurser tas om hand av samlare och hackers. Omställningen tvingar samhället att ta till vara lokala resurser. Världen krymper. Nya konflikter uppstår ur nya livsvillkor.

Det som är spännande med lajv är att det kan ge kroppsliga erfarenheter av experimentella sociala praktiker och nya former av gemenskap. Det finns exempel på lajv som experimenterat med könsroller, begärsstrukturer och samhällssystem. De senaste åren har de traditionella fantasylajven, som ofta är speckade med reaktionär estetik, blivit färre medan postapokalyps och ångpunk blivit vanligare. Jag ser det som tecken på oro, förväntan och förändring.

Om våra kroppar får upplevelser och erfarenheter av närhet, produktiv gemenskap och kollektiv makt ökar möjligheterna för att realisera framtiden nu. Vi kan vi omstöpa världen och utforska oss själva och våra relationer på nytt. Framtiden är som bekant redan här, den är bara ojämt fördelad.

Spöklik skattjakt i Höganäs

För en vecka sedan var jag och Ebba i Höganäs och körde en ockult skattjakt åt RBUF som hade sitt årsmöte på ett vandrarhem där. Det var spännande! 40 deltagare delades in i fem lag som fick i uppdrag att kommunicera med och slutligen exorcera varsin ande som härjade på platsen. Utöver en klassisk skattjaktsstruktur med kartor och sigill använde vi hörlurarna från Avatarvaro för att ge upplevelsen en oväntad dimension.

I hörlurarana rullade ambientmusik och då och då talade anden till den i gruppen som hade hörlurarna på sig. Det skapade en fin lyhördhet i grupperna eftersom de alltid var tvugna att vara på sin vakt och lyssna om anden tilltalade dem. Anden gav instruktioner om olika objekt som deltagarna behövde hitta till den avslutande ritual som skulle befria andarna från platsen, så att årsmötet kunde fortgå utan märkliga störningar. Då och då bad anden om en ny värdkropp, så att flera deltagare fick ha lurarna på sig.

En annan del av jakten var att utläsa ordlabyrinter som vi smidigt genererat på den här sidan. Meningarnas bokstäver sprids ut i labyrinten, men genom att följa dem från början till slut kan de utläsas. Genom att placera 3 labyrinter vid varje station lönade det sig att dela lösandet mellan sig i grupperna, en person kunde inte göra allt.

Skattjakten slutade med en ritual i vilken grupperna gemensamt frigjorde andarna från platsen. Jag hoppas på fler äventyrliga kvällar i framtiden.

Fotografierna är tagna av Fatimah Ayyad / RBUF.

Avatarvaro – performance och samtal på Inkonst, Malmö

Jag hoppas att ingen missat att vi kör Avatarvaro nu i veckan tisdag till torsdag, 15-17 maj, på Inkonst i Malmö. Just nu är jag på plats i den stora svarta lådan och bygger upp scenografin. Snart ska vi in i ljudstudio och justera detaljer i manuset. Se till att tipsa alla ni känner i Malmö som kan vara intresserade. Här är en beskrivning av verket:

Det här är en inbjudan till att bli styrd. Verket tar kontrollen över din kropp. En vänlig röst leder dig genom scener och situationer. Du blir avatar.

Avatarens tillvaro är både behaglig och oviss. Det går inte att veta vart rösten kommer föra dig härnäst, samtidigt som den är lugn och trygg att följa. Genom hörlurar instrueras du till att röra dig, tala och handla. Utmaningen är att följa instruktionerna efter bästa förmåga. Det finns inga åskådare, alla som kommer till föreställningen blir avatarer. Avatarvaro är ett spel, en upplevelse och en interaktiv teaterföreställning. Du behöver inga förkunskaper för att delta.

In English

Avatarvaro (The Avatar Condition) is an invitation to be controlled, to act without having to make decisions. Through headphones, you are instructed to move, speak and act. The performance requires a good understanding of Swedish.

Samtal: Avatarer i film, spel och performance, torsdag 17 maj kl 15.00

Avataren, kroppen som besätts av en yttre kraft, är en återkommande figur som väcker frågor om makt och agens. Scifi-filmer som eXistenZ, Avatar, Strange Days, Gamer, Surrogates och senast serien Äkta människor hanterar olika sorters avatarvarande. I de digitala spelvärldarna är avataren vårt verktyg för lek och interaktion. Även inom scenkonst har avatarer börjat dyka upp på olika sätt. Utifrån olika exempel pratar Ebba Petrén och Gabriel Widing från Avatarvaro med koreografen Sebastian Lingserius och speldesignern Jakob la Cour. Samtalet leds av Thom Kiraly som driver podcasten Märklighetstroget. Fri entré och öppet för alla.