Documentation of Hör så tyst det är (Listen, how quiet)

Hör så tyst det är tour was interupted due to covid, but quite a few shows were performed this fall, before it was cancelled. The piece was made y Nyxxx and commissioned by Regionteatern Blekinge-Kronoberg. I did conceptual development and directed with Ebba Petrén. Text by Tova Gerge, composer Elize Arvefjord, scenography by Sofia Romberg, light by Kerstin Weimers and acting/dancing by Gabriela Anselmo.

Trailer by Andreas Omvik

Press photo by Olle Engqvist:

Process documentation by Linda Himsel

Lagens port I-IX

I den lilla berättelsen ”Framför lagen” (1915), som finns inlemmad i Kafkas roman Processen beskrivs lagens port. Utanför porten står en dörrvakt som avråder besökaren att gå in, ”han vet ingenting om lagens inre”. Vad han vet är att bakom hans port finns andra portar, andra salar och andra dörrvakter. Detta motiv inspirerade denna serie av nio kolteckningar – Lagens port I-IX.

Jag fick idén när jag arbetade med Processen på Borås stadsteater för ett par år sedan.

Melancholia, tankar och bilder

Ur programmet:

Varje morgon reser vi oss mot solen och varje kväll kollapsar vi mot jorden. Kanske är denna rörelse grunden för en tillvaro präglad av högt och lågt, ljust och mörkt, hopp och förtvivlan. I det bleka skenet av en kommande katastrof får vi chansen att ställa de mest grundläggande livsfrågorna. De frågor som vi kanske tenderar att skjuta framför oss.

Ska vi leva med lätthet i himlens element eller grundat i jordens gravitation? Ska vi bygga relationer i långa banor eller gå från ett intensivt möte till ett annat? Ska vi leva med livet eller döden för ögonen? Ska vi ta hand om oss själva eller varandra? Ska vi leva måttfullt och asketiskt, eller njuta av jordens frukter fullt ut så länge det varar?

Det hör till människan att kasta blickar mot vårt eget förestående slut. Om det så är det individuella slutet eller vår kulturs undergång. För de flesta finns nog det där slutet mest i bakgrunden, det träder bara fram i vårt medvetande vid vissa punkter. Att ställa livet i relation till sin slutpunkt är alltid ett risktagande. Det där slutet, om det så är plötsligt eller om det smyger sig på, kan få oss ur balans. Det spelar mindre roll om det kommer gradvis eller omedelbart, övervägt eller slumpartat.

Vid dessa punkter, dessa ögonblick av insikt, riskerar vi att slungas in i stämningar och känslor som är större än oss själva. Chock, förnekelse, sorg, depression. Och i dessa känslors efterdyningar – melankolin, som vi inte kan annat än välkomna. Skör, sval och vacker viskar den om vad som är värdefullt att hålla tag i och vad som går att släppa taget om.

Press

Recension: “Djärv totalteater medan jorden går under” – SvD

Recension: Melancholia är en stor teaterupplevelse – Jönköpingsposten

Recension: Undergång där resurserna inte riktigt räcker till – DN

Recnsion: Melancholia – SVT

Recension: Ett riktigt teaterkalas – P4 Jönköping

Förhandsrep: Jordens undergång drabbar Smålands musik och teater – SR Kulturnytt

Förhandsrep: Sanna Ingermaa Nilsson spelar Justine i världsberömd berättelse – SVT

Foto av Lars Kroon

Clay play in 3D with Sculptris

I recently found Sculptris, a simple software for 3D-modeling. Here are my first tries with it. I’m impressed by how simple and user friendly it is to get going with it and since I started to use it, last week I noticed my view of objects and shapes has changed. Since proportion is the key to understanding anything as human, and I’m not good with that yet, it is obvious that everything I do tends towards the monstrous.

The first version of the image is from the 3d-software, and the second one is simple post-production in 2D.

A small stylized deamon on a flight.

A hand chopped off!

A flying melancholic pig.

Some kind of robot doll.

I will probably get back to this and show you more when I get some real skillz. What kind of fantasy creatures would you like to see manifested?

Documentation of Baader Meinhof eXperiment – black box edition

The norwegian scenario BMX was written to use the oppurtunity of two appartments in the same block inhabitet by prominent larp writers and organizers;  on one hand Eirik Fatland & Li Xin and on the other hand Erlend Eidsem Hansen. This was the setup:

Two rooms, next door : the security police and activists.

One wall divides them – One focus tears them apart, ideology
One group of participants plays the police, the surveillance department and the paramilitary
the other group plays activists, communists and anarchists

The game was well documented by Li Xin and Håken Lid.

When me and Ebba Petrén brought it to Stockholm last spring we decided to put it in an abstract black-box environment instead of a realistic setting. The idea was to make the presence of each sides obvious to the players of the game allthough their characters were yet to find out.

A room with black walls, neutral floor and dynamic light put people and bodies in focus. One can be tempted to think of the black box as a neutral ground where “pure” role-playing can happen, with no surrounding distractions. Allthough black, square and clean the box is far from unbiased, it severely affect how we think and do live role-playing.

The stage is transparent. Everything can be seen, but not necessarily heard, by everyone. The participants move through a void, but proximity becomes a distinct tool.

Here are some images from the enactment in Stockholm, where I had the oppurtunity to hide in the shadows, manipulating the lights and taking pictures.