Några anteckningar om nätvaro

Igår på Hemliga trädgården bjöd Ink bokförlag in till ett samtal om deras nyutgivna bok Det nätpolitiska manifestet, skriven av Christopher Kullenberg.

Rasmus introducerar manifestet genom att (på overhead!) teckna ett pentagram av metoder för nätpolitisk aktivism som används både av makten och diverse motståndrörelser. Pentagramet har fem noder som kretsar kring relationen mellan stängt och öppet och som används av både stat/företag och diverse motståndsrörelser:

  • Sprida: ex. kommunikationskanaler, p2p, Wikileaks.
  • Sabba: ex. ddos (som stänger genom att öppna många kommunikationsvägar)
  • Spara: skapandet av arkiv, minne och glömska, övervakning, överblick, filarkiv
  • Kryptera: dölja kommunikationen. En eskalering sker här. Även Spotify krypterar.
  • Anonymisera: I spänningförhållande till kryptering som kräver tydliga nycklar och avsändare. Tunnlarna garananterar öppenhet.

Christopher och Samira samtalar sedan och jag försöker referera lite vad som kom fram.

Christopher lägger stor vikt vid Internets militära förhistoria. Internet ska klara krig. All data delas in i små paket som ska kunna ta vilken väg som helst genom ett nätverk. Paketförmedling. Nätets protokoll ska stå pall när vissa noder slutar fungera. Intelligensen ska ligga i noderna. Datorer innehåller allt som behövs för att skapa ett nätverk, ett Internet. Vi har nu 1 miljard datorer som kommunicerar med varandra genom samma protokoll. Det mest optimala är att nätets funktioner distribueras över noderna. Företag jobbar i motsatt riktning. Google centraliserar nätet med snabba servrar, t ex för Youtube, e-post och sökningar. Vi har en grundläggande handlingskraft i våra persondatorer, men vi lämnar allt mer åt centrala aktörer och lägger därmed våra liv i deras händer. Man simulerar alltmer tv-nätet, en fiktiv design ovanpå en bra struktur. Spotify, Itunes och sociala nätvek begränsar utbudet. Man väljer Skype, Google och Facebook för att alla hänger där. Centralisering av makt är problematisk och de här företagen har inga demokratianspråk. Tjänsterna tjänar pengar på vår aktivitet. De villkorar även vår aktivitet ekonomiskt och på andra sätt. Det går att organisera sin gemenskap på egen hand, utan företagen, både i fysiska och nätrum.

Christopher föreslår ironiserande en Folkets bok: Slå in ditt personnummer så korskörs informationen mot skatteverkets register. Staten får ta hand om de sociala nätverken, en sorts maoistisk fantasi som känns otänkbar. Det skulle ju gå bra så länge staten var snäll. Men stater och företag har en historia av att inte alltid vara snälla. Facebook har mer information om mänskligheten än någon haft tidigare.

Fibrerna i marken ägs av stater och företag, men det har skapats ett konsensus om att man ska släppa på trafik fritt. Det optimala vore att bygga autonom infreastruktur, även om det skulle vara dyrt, ett gemensamt ägande av infrastrukturen. Vissa experiment har gjorts i Berlin med korskopplande wlan.

Information skickas ofta i klartext över internet. Cipherspace är ett sätt att kringgå övervakningen, ett brus i ledningarna. Mycket krypteras redan av företag, banktjänster, osv. Det krävs ett begär för att få folk att lära sig kryptering. Det kan bestå av frustration och ilska över övervakningen. Det kan också bestå av paranoian. Paranoian är inte lika konstruktiv. God gemenskap och en sund dos hat tror jag är vägen frammåt. Vi kan inte be politikerna stänga FRA, de kommer inte att lyssna. Vi måste hata litegrann och bygga tunnlar.

I slutet fördes en diskussion om farorna och njutningarna i Facebook-användande. Jag lyfte även frågan om den vansinniga upphandling som Stockholms stad genomförs som innebär att alla datorer man köper in till elever och lärare levereras och sköts av Volvo IT, som av “säkerhetsskäl” hindrar användarna från att installera mjukvara, mm. Barnvagnen var inte sen att haka på diskussionen.

Deltagarkultur (Korpen förlag)

I etablerade kulturyttringar som bildkonst, litteratur, teater, arkitektur, opera, balett, performance, cirkus, sport, film, fotografi, skulptur, reklam, tidningar, radio och television återfinns samma mediestruktur.

Kommunikationen är enkelriktad. Som åskådare skall du bara tacka och ta emot.

Men åskådarkulturens auktoritära och passiviserande karaktär ifrågasätts allt oftare. Begrepp som interaktivitet och deltagande är på modet, men tveksamhet råder om hur de ska förstås.

Boken Deltagarkultur introducerar en syn på konsten och kulturlivet som skingrar denna förvirring. Deltagande kräver att gränsen mellan kulturvärldens sändare och mottagare omvärderas och upplöses.

Deltagarkultur är en bok skriven av medlemmar ur Interacting Arts och utgiven på Bokförlaget Korpen.

Författare: Kristoffer Haggren, Elge Larsson, Leo Nordwall och Gabriel Widing

Ladda ner boken i PDF-format.