lajv

“Enjoy it while it lasts”

All three books for the nordic live action role-playing (larp) conference Knudepunkt i now online as PDF. Each book has different approach, one of them being academic, another one documentary and a third one with more of a conversational style. I’ve contributed to the latter of them, with a short essay trying to read post-apocalyptic role-playing through the glasses one gets from peak oil studies. Since the editor cut out the references I might as well add them here.

Image from U.S. Coast Guard

Enjoy it while it lasts

«In all our projections, future oil production by 2030 will have decreased from present levels. The world appears most likely to have passed the peak of global oil production and to have entered the descent phase.»
(Aleklett, et al. 2009)

In 2007 food prices doubled in many parts of the world. In 2008 a financial crisis hit the western economies. At that time the price of a barrel of oil had raised to a price of 147$, six times more than what was predicted by the international energy organs a few years earlier. The American industry and economy could not handle such high energy prices and we went into recession, which is still going. United States is completely dependent on cheap oil due to their way of life in suburbia and the extensive interstate highway system. Europe is not as bad off, we can tap the veins of mother Russia’s «natural» gas for some time – but still, oil is absolutely necessary to our transportation, industrial production and food system.

According to recent research from Uppsala University’s Global Energy Systems it is quite probable that those days in the summer of 2008 was historical. We reached peak oil, which means that more or less half of the world’s oil supplies has been depleted. The heydays of cheap, easily accessible energy are over. During 150 years of oil usage we have multiplied the world population by six, using energy condensed from thousands of years of sun energy input.

Oil is the blood of the modern society, it made globalisation and everything else we take for granted possible. In live role-playing there is a tradition of dismissing modernity. I have written extensively on this in «We Lost Our World», trying to outline the anti-modern aesthetics of (pre-modern) fantasy and (post-modern) sci-fi scenarios. Fantasy larps effectively makes us go back to basics, putting handcraft, shelters and making food centre stage. Post-apocalypse is of course just another take on how to escape the dull and repressive features of our modern societies. Post-apocalypse means post-modernity, post a collapse of our petroleum based industry, transportation system, agriculture and housing. It resembles a fear for a situation where we can no longer sustain our present living conditions. That kind of fear is not unmotivated.

Peak oil does not necessarily mean Apocalypse. There is plenty of more to burn off and although disastrous global warming is at the threshold chances are good that we burn all accessible fossil fuels (oil, coal, gas) before we stop. It just has to be done (in the name or profit). But the question is for how long it’s profitable to extract it. Peak oil means that we have reached a point where growth is not ensured the way it has been since mid-19th century. It’s sad when you think about the 20th century from that point of view. Humanity had access to almost free energy, that enabled almost any fantasy to come true, but still spoiled the situation in every possible way.

So I’m not saying that Apocalypse is coming, but everything will turn more expensive, all travels will be harder, social stability (whatever we had) is over. So if we had trouble to create a nice community pre-9/11 it will be a lot harder from this point. Some practise could do.

People are very unprepared for this gradual decline of the material conditions for life. Our christian culture has two modes of thinking: progress or apocalypse. Slow but certain destabilisation and decay for the rest of our lives does not seem probable at all to us. (see Kunstler, 2005) But the long term consequences of peak oil might not turn out very different from the results of space invaders, meteor impacts, nuclear war, zombie famines or what have you roaming around in the cultural production.

Thinking and practicing a post-industrial, post-sustainable life in the safe and playful context of live role-playing might give us an idea of how social life can evolve without the welfare state and the consumerist bonanza of global capitalism. The ship is losing altitude; let’s take it down in a smooth way.

References

Aleklett, Kjell et al. (2009): «The Peak of the Oil Age  – analyzing the world oil production Reference Scenario in World Energy Outlook 2008» in Energy Policy, 2009-11-09

James Howard Kunstler: The Long Emergency: Surviving the Converging Catastrophes of the Twenty-first Century (Grove/Atlantic, 2005)

Widing, Gabriel: «We Lost Our World and Made New Ones: Live Role-Playing in Modern Times» in Playground Worlds

Published in Talk Larp – Provocative Writings from KP2011. Claus Raasted (ed.), Rollespilsakademiet, Copenhagen, Denmark

Documentation of Baader Meinhof eXperiment – black box edition

The norwegian scenario BMX was written to use the oppurtunity of two appartments in the same block inhabitet by prominent larp writers and organizers;  on one hand Eirik Fatland & Li Xin and on the other hand Erlend Eidsem Hansen. This was the setup:

Two rooms, next door : the security police and activists.

One wall divides them – One focus tears them apart, ideology
One group of participants plays the police, the surveillance department and the paramilitary
the other group plays activists, communists and anarchists

The game was well documented by Li Xin and Håken Lid.

When me and Ebba Petrén brought it to Stockholm last spring we decided to put it in an abstract black-box environment instead of a realistic setting. The idea was to make the presence of each sides obvious to the players of the game allthough their characters were yet to find out.

A room with black walls, neutral floor and dynamic light put people and bodies in focus. One can be tempted to think of the black box as a neutral ground where “pure” role-playing can happen, with no surrounding distractions. Allthough black, square and clean the box is far from unbiased, it severely affect how we think and do live role-playing.

The stage is transparent. Everything can be seen, but not necessarily heard, by everyone. The participants move through a void, but proximity becomes a distinct tool.

Here are some images from the enactment in Stockholm, where I had the oppurtunity to hide in the shadows, manipulating the lights and taking pictures.

Samskrivande & rolltagande

Vi skapar en tät och spännande berättelse tillsammans. Det blir en blandning av rollspel, improvisationsteater och kollektivt skrivande. Vi kör korta scenarion där vi jobbar simultant med skrivande och agerande. Berättelsen står i fokus och leken syftar till lyhörd improvisation där text och rollspel samspelar. Texten projiceras i bakgrunden av scenen. Vi går igenom hur allt fungerar innan det börjar och det behövs inga särskilda förkunskaper.

Lördag 13 november, kl 17-21.

Sverok Stockholms nya kansli
Lidnersgatan 10
T-Kristineberg

Drop-in! Kom och lek!

Ta med bärbar dator om du har.
60kr inkl. mat.

Har du frågor kontakta oss arrangörer!
Ulf Staflund, ulfstaflund@gmail.com, 0736788647
Gabriel Widing, editor@interactingarts.org, 0735707959

Samskrivande & rolltagande arrangeras av Interacting Arts och Lajvfabriken med stöd av Sverok Stockholm.

Turboscenarion

Workshopstruktur

Under Unga turs Paradisofestival gjorde jag, Martin Brodén och Ebba Petrén två workshops under rubriken Turboscenario. Nedan kommer lite dokumentation av de scenarion som växte fram.

Inbjudan formulerade konceptet:

Roller, scener, och dramaturgi produceras i rasande tempo med hjälp av olika metoder. Ta med laptop om du har. Vi har tillgång till teaterteknik, blackbox och andra rum. Det bjuds på middag och på kvällen spelar vi lajvet. Vem som helst är välkommen att vara med. Alla får en roll och med hjälp av rollerna improviserar vi fram en berättelse.

Turboscenario 1

Workshopen hade 4 delar: idéutveckling, samskrivande, scenografi och dramaturgi. Ovan har vi med hjälp av post-itlappar tagit fram en serie teman för första dagens scenario. Genrén är en mix av absurdism och dokumentär och estetiken kretsar kring en solig midsommardag.

Deltagare

Deltagare

Teman, ord, idéer

Vi kommer fram till att scenariot ska spelas i en koloniträdgård. Detta nyckelord går alla igång på och blir grunden för det fortsatta arbetet. Koloniträdgården kan rymma både vänskap och osämja och känns som en given scen för såväl socialrealism som humoristiska inslag.

jordgubbens inbjudan

Fiktiv inbjudan

Akterna sätts

Akter

Vi delar upp scenariot i tre akter.

  • Realism, som rymmer midsommarfesten.
  • Transformation, som rymmer en rituell midsommarlek som förändrar den social miljön
  • Surrealism, då allt är förädrat och kolonilottsinnehavarna blivit mer djur än människor

Scenen tar form

Monologdasset, mitt i koloniträdgården

Scenen växer fram och vi använder oss av tejp på golvet för att markera kolonilotterna, i enlighet med den Dogville-estetik som blivit populär inom lajv och friformrollspel alltsedan konventet Prolog försedde oss med tre stora black-box-lokaler i Västerås.

Von Triers Dogville (2003)

Vi samskrev en text till varje kolonilott för att sätta stämningen på de respektive ytorna och lägga grund för rollerna. Det kunde se ut såhär:

KARINS LOTT

Karin har lämnat sina stövlar, turkosa med blommor på, på farstutrappan och de har nu stått där i snart ett år och den gröna färgen har blivit solblekt och insidan har börjat mögla av snön som fallit i dem och sedan smält och man kan bara inte hjälpa att tänka att vafan och herregud vad är det egentligen för familj som bor där? Här har något förbjudet skett på förra midsommarfesten, något som ingen vill prata om, men alla vet om.

Bilderna nedan är tagna i spel.

Inför varje akt lästes ett samskrivet textstycke upp för att sätta tonen. Här är ett utdrag och en bild från tredje akten.

Det är arla morgon, återfödelse. Det matta gryningsljuset kryper långsamt fram över koloniområdet Jordgubben. Årets kortaste natt är över.

Vi vaknar lugnt i sönderbränt gräs. Vi försöker minnas. Gick vi någonsin ut från grottan eller var vi ens där? Himlen är så märklig, molnen skulle kunna vara grottans tak. De är grå och kalla. Det finns ingen vind, allt är stilla. Vi börjar se oss omkring. “Vi”. Ordet har fått en ny betydelse.
/…/
Allt jag känner, känner jag starkare, jag dränks i dofter från blommor, jord och multnande löv. Smaken av jordgubbar klibbar sig fast i mitt inre. Beröringen från Felix, en lätt strykning över min hand bränner i min hud. Jag hör insekters surrande, öronbedövande, som om de bodde i mitt huvud. Jag ser mig omkring och ser hur daggen sakta formas på löv och knoppar, maskarnas resa i jorden får marken att skaka under mina fötter. Jag sticker ner handen i mullen, känner hur det kryper längs min arm.

Djurtillblivande

Turboscenario 2

Dag 2 gjorde vi om processen, för första dagens scenario blev väldigt rörig och alla spelare, över 20 personer, var på scen samtidigt. Vi strukturerade denna dag upp scenariot i 6 tydliga scener. Scenariot bestod av ett univestitetscampus och rollerna var studenter och lärare. Scenerna var:

  • Gatuköket – kvällen innan tentan
  • Herrklubben – lärarkollegiet och studentkårens möte. Val av ny rektor.
  • Kyrkan – ett hackerspace fullt av nördar som chattar med varandra
  • Studentpuben – resultaten från tentan har kommit. Misshandel av läraren som blivit rektor.
  • Friskis & svettis – Träningsscen med flash-forward till kvällens fest
  • Morgonen efter – bakfylla i lägenhet

Gatuköket

Hackerspacet Kyrkan

Rektorn misshandlad

Träningspasset

Morgonen efter

Det andra scenariot blev tydligare. Alla var inte med hela tiden utan några kunde sitta på läktaren och kolla på under vissa scener. Varje scen hade en riktning.

Vi lärde oss mycket av processen och jag hoppas att vi kan göra ett par scenarion till vad det lider för att testa nya varianter.

För info om drop-in lajv i Stockholm, Göteborg och Oslo rekommenderas Lajvfabriken!

Bilderna är tagna av Ulf Staflund.

De dolda tunnlarna

Del 2 i en serie om Slussens förlorade ekologi. När Slussen rivs är det inte bara de grånade fasaderna och den sönderkörda trafikkarusellen som står på spel. Slussen har nämligen fungerat som en av de mest säregna platserna för omärkliga motståndsrum och underjordiska initiativ som Stockholm känner.

När jag inte var särskillt gammal, kanske tio år, brukade jag vandra längs den trafikled som börjar vid Slussen och följer Stadsgårdskajen. Från kajen lämnar och äntrar dagligen finlandsfärjorna, som tar passagerare och kryssningsdeltagare till Åland och Helsingfors. Inte hör den kajen riktigt till Slussen. Men passagerarna på dessa turer kommer ofta ragglande längs kajen och upp till Slussen, så även de tillhör på något vis Slussens ekologi. Iallafall finns det en smal gräsremsa mellan trafikleden och den enorma bergvägg  som reser sig upp till Katarinavägen, en av de kullar som betecknats som Söders höjder. I denna bergvägg fanns det spännande alkover och öppningar. Med nervösa fingrar ruckade jag på lösa plankor och klättrade längs våta bergsväggar för att nå in i dessa hemliga utrymmen. Det var inga stora platser utan blöta och ogästvänliga krypin. Där låg tomburkar och kartongbitar, spår av utslagna människor som sökt skydd. I enna av gångarna kunde jag plira genom en smal springa och jag såg fascinerat  på hur Saltsjöbanan passerade förbi. Dessa utflykter gjorde mig nyfiken och eggad. De hade inte fört mig mer än fem tio meter in i mörkret. Men jag var som bergtagen. Jag drömde om att hitta in i det tomma militärsjukhus som det ryktades om att Erstaklippan skulle inrymma. Det måste finnas mer. Det måste gå att ta sig djupare.

Vi började leka i tunnlarna i samband med ett levande rollspel som skulle använda Stockholm som scen. Jag var femton, lajvet kallades Förändringens tid. Det vidsträckta OK-garaget, som ligger insprängt mellan Slussen och Medborgarplatsen var lätt tillgängligt. Garaget är stort och i flera plan. Ena infarten ligger i anslutning till en bilmack, en bra bit bort, vid Björns trädgård, finns det en utfart. Garaget ligger i flera plan och det fungerade under kalla kriget som ett av stans “kärnvapensäkra” skyddsrum. De understa våningarna användes inte av någon, eftersom de övre våningarna aldrig blev fulla och ingen ville väl köra sin bil längst ner i onödan. Där stod några gamla vrak täckta med damm eller presseningar. Vi lekte, spelade rollspel och gjorde film i den där tunneln. Än mer spännande var nödutgångarna. Där nerifrån var det en bra bit upp till ytan. Breda trappor i två plan skulle kunna föra panikslagna folkmassor ner i dessa utrymmen i händelse av krig. Mellan trapporna fanns breda plattformar där man kunde vila i mörkret. Känslan av sten och mörker var intensiv. Det kändes pressande att bli medveten om de stora bergsmassor som fanns ovan. Om man tog sig högst upp i trapporna så kunde man ibland smita ut under Andreaskyrkan, på Götgatsbacken.

På en skylt fanns information om isbassänger. Isen skulle kunna tinas upp och brukas som färskvatten om Mälaren drabbats av radioaktiv strålning. Vi hittade aldrig fram till de där bassängern, men skylten räckte för att sätta fantasin i förbindelse med kalla kriget.

I OK-garagets fanns det även en annan väg in i berget. En liten lucka precis vid den stora ingång där taxibilar och mindre lastbilar trängs för att få tankas och tvättas. Luckan var inte mer än några decimeter bred, ganska oansenlig, men vi hade lärt oss att känna på allt. Rycka i alla dörrar, och dra i alla luckor som vi kom åt. Bakom denna lucka fanns betongpassager flankerade med olika ledningar och rör. Man kunde titta upp i ett schackt som släppte in lite ljud. Mest utmanande var dock en smal gång som var mycket dammig. Krälade man in i den var man tvungen att backa ut, för det fanns inget svängrum för att vända. Efter ett par meter svängde gången 90 grader och det blev ännu trängre. Vi tog oss en bit men ingen hade nerver nog att fortsätta hela vägen. Vi fick återvända hem genom nattens tomma gator, skitiga och jävliga men rusiga av adrenalin.

Paradisofestivalen full av deltagarkultur!

Jag vill tipsa om några kul tillställningar på Paradisofestivalen, som görs av Unga tur i Kärrtorp, Stockholm. Ebba Petrén som är projektledare står med en fot i teatervärlden och en i lajvsvängen, vilket skapat förutsättningar för ett spännande program som sätter “gränsen mellan publik och aktörer under lupp”. Här kommer ett urval!

6 augusti – 22.00
Invigningsfest med deltagaren i fokus arrangeras av kollektivet Kroppsverk.

12 augusti – 17:00
Samtal 1 om Deltagande&Teater
I panelen Suzanne Osten, Anna-Karin Linder m. fl. Samtalserien “Deltagande&teater” undrar varför och hur scenkonstnärer interagerar med publiken och hur detta görs i levande rollspel. Kan vi inspirera varandra eller är det två olika former med motsatta syften? Fri entré!

13 augusti – 19:00
Föreställningen Noshörningen, med gerillarecension. Tag med dig en lap-top och skriv ner din upplevelse av föreställningen i real-tid tillsammans med andra i publiken. Samling 18.45 i entrén. Hojta till Gabriel om du kommer: editor@interactingarts.org. Entrén till föreställningen är fri för de som är med i denna workshop.

15 augusti – 13:00-22:00
Turboscenario 1, en workshop & performance med Lajvfabriken som sätts ihop av Martin Brodén, Ebba Petrén och Gabriel Widing. Ett deltagarscenario byggs upp i teaterrummet. På kvällen tar vi roller i scenariot och improviserar fram berättelsen tillsammans. Ingen erfarenhet krävs. Det går att hoppa in kl 18:00. Fri entré!

Fyra timmar kreativ process. Två timmar spel.

Roller, scener, och dramaturgi produceras i rasande tempo med hjälp av olika metoder. Ta med laptop om du har. Vi har tillgång till teaterteknik, blackbox och andra rum. Det bjuds på middag och på kvällen spelar vi lajvet. Vem som helst välkommen att vara med. Alla får en roll och med hjälp av rollerna improviserar vi fram en berättelse. Det går också att delta som regissör, musiker mm. Vi går igenom hur det fungerar. Ett tillfälle att i ökat tempo öka förståelsen för lajvskapande.

Häng 13-14.
Workshop 14-18.
Drop-in med middag från 18. Kom senast 18.30.
Spel 19-21.
Eftersnack 21-22

Pris: Frivilligt bidrag till middag.
Anmälan: Ingen föranmälan krävs.
Facebookevent

16 augusti – 13:00-22:00
Turboscenario 2. Samma upplägg som ovan.

18 augusti – 17:00
Samtal 2 om Deltagande&Teater
Samtalserien “Deltagande&teater” undrar varför och hur scenkonstnärer interagerar med publiken och hur detta görs i levande rollspel. Kan vi inspirera varandra eller är det två olika former med motsatta syften? Fri entré!

21 augusti – 17:00
Samtal 3 om Deltagande&Teater
Samtalserien “Deltagande&teater” undrar varför och hur scenkonstnärer interagerar med publiken och hur detta görs i levande rollspel. Kan vi inspirera varandra eller är det två olika former med motsatta syften? Fri entré!

22 augusti – 08:00-20:00
TurboPulp
En workshop med PulpPuppets. Vi möts kl 8 på morgonen. samskriver en scen, ritar storyboard, bygger scenografi och dockor, lägger scenerier repar och kl 8 på kvällen har vi premiär.
20:00 Performance: Turbopulp spelar upp!
21:00 PulpPuppets En dockdeckare för vuxna i gränslandet mellan animerad film och dockteater, med manus och dockor skapade av uppåt 100 personer.

Anthology on nordic live role-playing: Playing Reality

I did the cover and the section page design for this book and contributed with an article as well. The painting is A peasant dance by P.P. Rubens 1638.

Playing Reality is an anthology of articles on live role-playing, a new art form where the Nordic countries are at the front edge. It’s edited by Elge Larsson and published by Interacting Arts. This book covers a wide range of topics and genres, from practical advice, historical reviews and visions of possible futures to semiotic and philosophical analysis. They show some of the diversity of participatory arts, and will thus be of interest for anyone in the fields of art, education or performance. It wouldn’t be misleading to claim that live role-playing has realized the dream of the Gesamtkunstwerk – at last!

Playing Reality is published for Knutpunkt, the Nordic conference on live role-playing which alternates between the Nordic countries. In 2010 it’s held in Sweden.

Download the digital edition now! (Print release this weekend!)

Follow the discussions on the book
RPG.net – english/american voices
Laivforum – nordic voices
Review by finnish rpg-researcher Jiituomas

The Baader-Meinhof eXperiment Stockholm

Vi hjälper Erlend Eidsen Hansen att sätta upp detta lysande scenario i Stockholm på tisdag. Det finns 20 platser och vi kör på Riksteatern i Hallunda.

The Baader-Meinhof eXperiment Stockholm

Two rooms, next door : the securitypolice and activists.

One wall divides them – One focus tears them apart, ideology
One group of participants plays the police, the surveillance department and the paramilitary
the other group plays activists, communists and anarchists
An interactive drama about the extreme left of Swedish activists in the 1970s,
the officers that monitor them, and the terrorists who try to recruit them.

We are in a space in a collective of Stockholm. The year is 1975. Abba has won the European Song Contest last year. The 1st of May is drawing to a close. What will be the main slogan? Will the Israelis come to Stockholm during the Grand Prix Final?

A group of peace activists and KPml(R) have a visit from a group of fresh new members of the RAF (Red Army Faction).
Andreas Baader, Ulrike Meinhof and two others are in prison in West Germany.
The RAF plan to do a politcal action in connection with the embassy in Stockholm.
The police do not intend to let this fraction ever reach their goal. But who is a terrorist, who is not? When is it terrorism?
A group of watchers have found the group and installed monitoring equipment in the apartment.
It’s just a matter of hours before the authorities have enough evidence to strike against them.

Several members of the collective do not particularly enjoy having a visit from their old communist friends who have taken up arms after a visit to the Commune 1 (K1) large squat-collective of Berlin, in 1969.

Besides being an exciting thriller this event will hopefully also reveal parallels between our time and our recent past:

  • Where are the borders between “activist” and “extremist”? What draws people to cross it?
  • Where is the line between abuse of power and control over the situation for police and authorities?

ADRESS: Riksteatern, Hallundavägen 30.
DIRECTIONS: Subway to Hallunda, red line towards Norsborg. The ride takes 35 min. — MAP
CONTACT ERLEND: erlendeh at gmail.com
PRACTICALITIES: Gabriel Widing, +46735707959, editor@interactingarts.org
STARTING AT 17.00, ENDING AT 22.00

PRE-REGISTRATION REQUIRED

Foto: Li Xin

Playground Worlds, anthology finally online as PDF

Playground Worlds is finally here as pdf. It’s an ambitious collection of texts on live role-playing, edited by game researchers Markus Montola and Jaakko Stenros. There is plenty of interesting things to read. I contributed with a reflection on live role-playing as an anti-modern culture using Hannah Arendts Vita Activa. Some comments on it:

Widing gives us this year’s application of “take philosopher X and apply his/her thoughts on larp”. This time its Arendt, and Gabriel indeed manages to deal with the points of social criticism, alienation and larp quite well. Given the subject matters of capitalism, individuality and temporary spaces, I nevertheless would have liked a few steps outside just one line of thought – for example, also referencing Deleuze & Guattari would have added a lot of strength to this article.

– J. Tuomas Harviainen

A deeply philosophical piece about modern life and the function of larp in it, drawing on the thought-provoking work of exiled Jewish-German philosopher Hannah Arendt. Discusses the value of larp as an antidote for the alienation of modern life in industrialised societies, and reminds me of a piece I read recently discussing the Harajuku Kids in Tokyo, who also dress up and create a social space away from “reality”. An affecting article that may get you thinking about much more than larp.

– Ryan Paddy, RPG.net

I recommend Andie Nordgrens article “High Resolution Larping: Enabling Subtlety at Totem and Beyond” and J. Tuomas Harviainen “Kaprow’s Scions” on larp as a continuation of the 60ths’ happenings.

This year Interacting Arts will do the anthology for Knutpunkt.

Det intima är farligt

I den gamla moralpaniska boken De övergivnas armé av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt jämförs rollspel och teater. Formerna bär flera likheter:

Där bjuds möjlighter att framträda, att agera och tala och genom rollidentifikation gestalta en annan personlighet. Även teater kräver förberedande studier av historiska fakta, av miljöer och dräkter. Författartalang och förmåga till bildskapande är andra färdigheter som tas i anspråk och utvecklas genom amatörteaterverksamhet. Teatern erbjuder också grupptillhörighet och gemenskap.

Men också skillnader:

Den stora skillnaden, jämfört med rollspelshobbyn, ligger i att teaterverksamheten är offentlig verksamhet, där man hela tiden förutsätter en granskande publik och därför, under arbetet med uppsättningen med en pjäs, hela tiden måste se på sig själv med publikens ögon.

Självklart har de rätt i beskrivningen. Det unkna med det här perspektivet är de värderingar som ligger bakom: föreställningen om att allt som är sunt tål offentlighetens ljus, medan det som sker i en privat eller intim sfär (endast avsett för de närvarande) skulle vara farligt.

Att det externa eller internaliserade yttre ögat genom sin bedömande blick skulle kunna göra någon som helst nytta för en social process är dock fortfarande upp till bevis.