Tactical Meditations, new Nyxxx piece on tour

green-stilleben

My collective Nyxxx has created a new piece which is currently on tour. The 9 shows in Stockholm were sold-out. And it was exciting to meat the young and engaged audience. The work is more open and improvisatory than our previous avatar shows and we guide the audience through a series of exercises, meditating on present techno-subsumed life conditions.

INVITATION TO TACTICAL MEDITATIONS

Swarms, droning and collective contemplation by and for cyborgs in crisis.

You turn your back to the world and step into a sounding space. You look around. Someone comes up to you with a proposal. You accept. The withdrawal accelerates. You connect to different games, systems and bodies. You explore and produce new tactics. You are droning. You join the swarm. You disconnect. You rest your way into an action. You install a political paradigm. There is a shift of paradigm. You identify, reinforce and modify your strategies for survival. They are now no longer about survival, but about surpassing what you are trying to cope with. You look back at the world from the other side of the black mirror. You touch the screen.

The room opens at 18.00, but you come when you want to  and leave when you’re ready.

The performing arts collective Nyxxx makes works that the audience experience by participating. The collective has previously visited Turteatern & Inkonst with Avatarvaro (2012) and Human Agency (2014).

Stockholm

Premiere 11 February 2016 18.00 at Turteatern, Kärrtorp, Stockholm.

Plays 12, 13, 18, 19, 20, 25, 26, 27 February 18.00-21.00 at Turteatern.

Malmö

6, 7, 8, 9 April 18.00-21.00 at Inkonst.

Copenhagen

15, 16, 17 April 18.00-21.00 at Det Kongelige Danske Kunstakademi.

Nyxxx is Elize Arvefjord, Tova Gerge, Ebba Petrén, Kerstin Weimers, Albin Werle, Gabriel Widing.

TM was produced with support from the Swedish Arts Grants Committee, Swedish Arts Council and Turteatern.

Drömdykarna på Elverket

Har du känt att drömmar kan vara lika verkliga som den vanliga världen? Det är inte så konstigt – det är nämligen sant! Fråga bara forskaren Eva Dockhaus, vars nya fantastiska uppfinning gör det möjligt att gå in i en sovande människas drömmar. Det är spännande och annorlunda, men inte alls farligt.

Unga Dramaten/Elverket har byggts om till ett drömforskningscentrum. Där kan du träffa doktor Dockhaus och själv dyka in i testpersonen Milos drömvärldar. Men vem är det som dyker upp i Milos drömmar gång på gång? Följ med på en resa fylld med roliga uppdrag och möten.

Drömdykarna handlar om drömmar, nyfikenhet och vänskap. Besökarna rör sig mellan olika rum, bjuds in att delta i spel och får individuella instruktioner via hörlurar under stora delar av föreställningen. Drömdykarna riktar sig till deltagare i åldrarna 10 till 12 år.

NYXXX: TOVA GERGE, EBBA PETRÉN*, ALBIN WERLE, GABRIEL WIDING

Med David Book, Eva Melander, Eric Stern och publiken
Text, regi, scenografi, ljud, kostym och speldesign NYXXX
Ljus Kerstin Weimers**
Peruk och mask Veronica Liljeblad

Urpremiär 15 mars Unga Dramaten / Elverket

Köp biljetter

*Gör projektet inom ramen för masterprogrammet vid Teaterhögskolan i Malmö.
** Praktikant från StDH

1 Maj toppades av fet Brand

Det var en fin dag igår och mycket folk på gatorna för att fira 1 maj. Jag var ute med SAC Syndikalisterna, som samlas på plattan.

Någon fiffig reklamare måste tänkt både en och två gånger på placeringen av reklamskylten ovan.

På kvällen var det release av nya numret av den anarkistiska tidskriften Brand, som fortsätter att imponera såväl form som innehållsmässigt. Se till att plocka upp numret, som har staden och utbildning som teman.

Jag bidrog med en text om levande rollspel i allmänhet och det postkapitalistiska scenariot 2027 i synnerhet.

Djupare ner i berget

Del 3 i en serie om Slussens förlorade ekologi. När Slussen rivs är det inte bara de grånade fasaderna och den sönderkörda trafikkarusellen som står på spel. Slussen har nämligen fungerat som en av de mest säregna platserna för omärkliga motståndsrum och underjordiska initiativ som Stockholm känner.

Den vågahalsigaste av alla strapatser började vid Tjärhovsplan, inte långt ifrån Kafé 44. Vi hade sett ett inbjudande ljus ett par meter under ett galler i trottoaren. Vi var ett ganska stort gäng, kanske åtta personer. Vi kilade in en skruvmejsel mellan springorna i gallret och fick fäste nog för att öppna det. En efter en klättrade vi ner för den stege som var fastsatt vid luckan. Vi släckte lampan för att inte väcka uppmärksamhet. Vi passerade en dörr och stod i en vidsträckt korridor som sträckte sig rakt västerut – mot Slussen. Det var servicetunnlar för fjärrgasen som vi hamnat i. Många lägenheter på Södermalm har fortfarande gasspisar och en del hus värms med gas. Vi följde tunneln till dess slut, en låst och välbommad dörr. Men i en sidogång hade vi hittat ett hål som vi tvekat inför, men som efter återvändsgränden pockade på vår uppmärksamhet. Hålet såg ut som att det var urgröpt ur betongen med en sked eller något annat primitivt verktyg, men det var ett par decimeter tjock betong som hade hackats bort. Vi lös med ficklamporna ner i det mörka hålet, där fanns ett rum med vatten över hela golvet. Men i allt vatten stod en stol, som man skulle kunna hasa ner till. Vattnet kanske var en decimeter ljupt, inte så farligt alltså. Det porlade lätt. Vi band plastpåsar runt fötterna och hasade ner till stolen en och en. Därifrån kunde man vada vidare till en torr avsats. De flesta klarade sig undan missöden men en del av oss blev rejält blöta om fötter och skor. Men när vi kommit såhär långt så kändes det att det var lika bra att fortsätta.

Jag minns inte i detalj hur det såg ut efter det vattenfylda rummet, men jag vet att vi klättrade längs fuktiga och skraltiga träplattformar. Vi tog oss djupare och djupare ner. Vi hade tagit oss ner genom ett schackt. På ena sidan den våta bergväggen, på andra sidan grå betong. Vi hade säkert varit nere i närmare en och en halv timme. Vi visste inte alls var vi var någonstans vid det laget. Någonstans runt Slussen var vi nog, men vi hade inte någon mer specifik idé än så. Vi var ganska kalla och hungriga, särskillt de som blivit blöta. Vi pratade om att återvända. Men det skulle vara en lång väg.

I betongväggen uppenbarade sig då en lucka, med reglar som kunde hakas av. Vi skickade in ett par personer för att spana. Där inne var ett stort utrymme med ett enormt luftkonditioneringssystem. Vi insåg att vi var i botten på ett mycket stort hus. Vi hörde en av hissarna sätta fart och tog skydd bakom lufttrummorna. Hissen stannade tvärt igen. Vi kunde se på panelen att den åkt från en våning till en annan. Med nåson sorts datorspelslogik kändes det självklart att det måste vara en vakt gå på rond genom den tomma byggnaden. Vi var 5 våningar under entréplan. Vi måste alltså ha tagit oss åtminstonde 15 meter ner i berggrunden. När hissen satte igång för tredje gången sprang vi upp för trapporna mot entréplanet. Vi kom upp i en foaje och skymtade ljuset från gatlyktorna därute. Adrenalinet rusade nu i våra kroppar och risken för att vi satt igång ett rörelsedetektorlarm trängde fram genom de tysta rummen. Entrédörren var ordentligt låst. I panik sprang vi längs en lång korridor, i slutet av den hittade vi en nödutgång som vi fick upp. Vi kom ut i den klara natten, skrek och hoppade i glädje över att vara fria och välbehållna. Vi tittade tillbaka mot det mörka KF-huset i vetskap om att vi kände den där glasborgen bättre än alla kontorsarbetarna tillsammans.

Stans Dans

I participated in a series of street performances doing contact improvisation in Stockholm, organised by Avart Dans & Rörelse.

Stans Dans kan dyka upp i samband med tema dagar, utställningar, events, invigningar, mässor och happenings i olika slags miljöer. Som en del av ett större sammanhang, eller bara som ett överraskande moment t ex under rusningstid. Väder spelar ingen roll, vi dyker upp under alla årstider.

4-6 dansare samt ev musiker bygger upp strukturer för dansinstallationer och performances utifrån rådande platser bland människor i stads- och förortsmiljö.