Kitchen Sink Surrealism Avatar Exercise

 “Develop a surrealist sensibility in your kitchen.”

I would love to get some feed-back on this 10 minutes long sketchy single-player audio session.

Written by

Tova Gerge, Ebba Petrén & Gabriel Widing

Music by

Tobias Wedin

Preparations

The exercise is carried out individually, although other people can be present in the room as witnesses. Download this track to your mp3-player. Play it in your kitchen with earphones on and carefully follow the instructions. You are not allowed to listen to the track before. You are the avatar, an alien entity in your own kitchen. You follow instructions without hesitation. If the conditions for following an instruction for some reason is not right in your kitchen try to make an action equal or similar to the one that is proposed on the track. Before you start the track take a few relaxed seconds by yourself, standing in the middle of the room.

 

Samskrivande & surrealism

Salvador Dalí, Fenomenet extas, 1933

Det finns en vänskap mellan surrealism och kollektivt skrivande. Surrealisterna använde olika metoder och lekar för att locka fram sina undermedvetna tankar, drömmar och begär. De skrev också tillsammans, skickade papper mellan sig och skrev varannan mening till exempel. Såhär beskriver Fiona Bradley ambitionerna i en grundbok på ämnet:

”Till en början närmade sig de surrealistiska författarna det förunderliga via fritt associerande eller ’automatisk skrift’. /…/ Det underbara ansågs uppkomma naturligt, på de ställen där förnuftets förbannelse ännu inte hade trängt in: barndomen, galenskapen, under sömnlöshet och drogframkallade hallucinationer, i så kallade ’primitiva samhällen’ vilkas medlemmar ansågs ha närmare till sina instinkter än till ’civilisationens’ förfinade lärdom, och, framförallt i drömmen, vars betingelser målarna försökte återskapa.”

André Breton själv fyller på i Surrealismens manifestet, 1924:

”Surrealism , s. ren psykisk automatism, genom vilken man avser att – verbalt, med hjälp av det skrivna ordet eller på vilket annat sätt som helst – ge uttryck åt själva tankefunktionen, fri från all förnuftskontroll, förskonad från alla estetiska eller moraliska plikter.”

När en skriver kollektivt är det lätt att närma sig den typen av flöde. När vi både läser och skriver samtidigt aktiveras hjärnans associativa kapacitet på ett speciellt sätt. Den kollektiva och anonyma aspekten av samskrivandet kan också leda till att vi släpper på just på “estetiska och moraliska plikter” för en stund.

Surrealistiska skrivövningar

En enkel kollektiv skrivövning som jag satte ihop för en kurs i konsthistoria på BTH. Gör såhär.

1. Samla er

Starta ett dokument på piratepad och samla ett gäng med varsin dator som vill leka tillsammans. Koppla upp er på dokumentet.

2. Miljö

Välj en miljö som ni placerar berättelsen i samt ett perspektiv t ex första person presens, eller tredje person dåtid. Exempel på miljöer skulle kunna vara

  • Sjukhuset
  • Skyttegraven
  • Fängelset
  • Jazzklubben
  • Flygresa

3. Sinnestillstånd

Välj ett surrealistiskt sinnestillstånd, till exempel:

  • Feber
  • Paranoia (rädsla, förföljelsemani, panik, återkommande vanföreställningar)
  • Drömtillstånd
  • Hallucination / trans
  • Barndomsminne (nostalgi, naivitet, oskuldsfullhet)
  • Extas
  • Galenskap, delirium

4. Time-boxing

Sätt en tidsbegränsning för er själva, t ex 15 min. Om man vill kan man köra instrumentell musik till.

5. Kör!

Skriv sedan en historia som rör sig från realism och till det surrealistiska sinnestillståndet. Den realistiska delen bör hinna svara på vem berättelsen handlar om, varför den befinner sig på platsen och hur den hamnat där. Denna enkla sinnesförvanskning blir grunden för berättelsens dramaturgi. Om man vill kan man skriva sig tillbaka till realism igen.

Ett upplägg skulle kunna se ut såhär: Första person presens om en person i ett fängelse, berättelsen går från realism till extas under 15 minuters skrivande.

Slutligen en uppmaning från Breton:

”Glöm ert geni och era talanger, liksom andras geni och talanger.”

Hans Bellmers misogyna monster återuppstår i spelvärldarna

I vinter ska jag undervisa i spelestetik på Blekinge tekniska högskola. För att värma upp tänkte jag posta några inlägg med exempel på hur konsthistoriska referenser och perspektiv används i dataspel.

Hans Bellmer (1902-1975) var en tysk konstnär, fotograf och skulptör som flydde det fascistiska Tyskland 1938, för att kunna utveckla det “urartade” formspråk som bröt sönder den tyska idealkroppen. I Paris blev han förstås välkomnad av surrealistgrabbgänget runt André Breton. Mest känd är han kanske för sina dockor:

Bellmer beskrev sina motiv såhär:

Jag ska konstruera en flicka vars anatomi kommer göra det möjligt att fysiskt återskapa passionernas svindlande höjder och göra det till den grad att den uppfinner nya begär.

Resultatet är en gäckande skapelse, en kvinnokropp utan vare sig ögon, mun, eller övriga organ. Endast könet och benen kvarstår. Detta är en återkommande surrealistisk sexuell fantasi – det huvudlösa begäret. Det här är såklart en väldigt problematisk figur, särskilt ur feministiskt perspektiv. Men när Bellmers varelse plockas upp i Silent hill-spelen bli det om möjligt än värre.

Varelsen har blivit till hotfullt monster, som måste dräpas för att oskadliggöras. Nog för att sexualdrift och dödsdrift må ligga nära varandra, men det här blir ju nästan parodiskt. Har någon vågat möta Bellmers skapelse i Silent Hill utan att skjuta ihjäl den? Vad händer då?

Figuren dyker även upp i Bioshock, om än i förvanskad, mera zombielik form, här ur deras designdokument:

Möjligheternas labyrint

Skapa ett verklighetsspel för vänner och bekanta!
Verktyg för att komma igång.

Leken och sagan har försvunnit ur våra liv. Äventyret har förpassats till dataskärmar och boksidor. Verklighetsspel är ett sätt ta äventyrarens eller upptäcktsresandens skepnad för att återupptäcka verkligheten och sig själv. Genom att koordinera ett litet verklighetsspel för dina vänner kan du skapa en berättelse som ger dem nya nervkittlande perspektiv på vardagen.

Eftersom det kan vara svårt att komma igång så har vi satt ihop en liten modell som gör det lätt för spelkoordinatörer att hitta på små berättelser för en grupp spelare. Oftast är det fler spelare än koordinatörer, men det måste inte nödvändigtvis vara så. Den här artikeln är skriven för att ge tips om hur 1–3 koordinatörer kan genomföra ett v-spel för 3–12 spelare.

Continue reading