Rapport från Samskrivande & rolltagande

Förra helgen körde vi jag och Ulf Staflund en workshop där vi försökte kombinera metoder från samskrivande och rollspel. Tre personer skrev och resten agerade eller tittade på. Vi hade förberett fem scenarion som med olika tema och struktur. I varje scenario såg relationen mellan text och spel olika ut. Målet var inte att skapa fungerande texter utan att skapa en dynamisk berättelse i relationen mellan det som skrevs och det som hände mellan människorna i rummet.

Här följer några nedslag i de metoder vi använde och hur det gick.

Totte börjar på dagis

Totte ville inte ha någon frukost. Eller rättare sagt, Totte ville inte ha pappas äckliga kalla kalasgröt. Totte tycker inte om pappa. Det gör han aldrig på morgnarna. Han ville bara vara med sitt täcke.

Vi värmde upp med barnboksscenariot Totte börjar på dagis, som innehöll 5 roller: Totte & Lisa, Pappa, Fröken och Inspektören från Anticimex. Berättelsen var på förhand strukturerad genom åtta scener:

  1. Pappa väcker Totte
  2. Pappa får bråttom
  3. De kommer för sent till dagis
  4. Pappa pratar med inspektören
  5. Totte hittar något kul
  6. Totte måste kissa, fröken hjälper till
  7. Lisa bryter fingret
  8. Inspektören får skäll

I detta första scenario så växelspelade vi. Först började de som spelade att improvisera kring första scenen. När de slutade skulle de skrivande ta vid och skriva fram storyn till nästa scen. Då tog improvisationen över igen. Under textpassagerna kunde alla följa förloppet på en projektion. Scenariot fungerade fint som uppvärmning.

Mysteriet med knarkartanten

I det andra scenariot jobbade vi med ungdomsromanen som genre och växelspelet mellan text och improvisation fortsatte. Det kändes som att även detta scenario fungerade som uppvärmning, men det var svårare att sy ihop storyn på ett bra sätt.

Rollistan

  • Knarkartanten
  • Godishandlaren
  • Mamma
  • Anders 13 år
  • Mia, 13 år
  • Lill-Kerstin, barnens lillasyster, Kerstin är lill-gammal

Intro

”Men  är ni verkligen stora nog att ta hand om Kerstin idag, frågar Mamma som bakar bullar. Vi får gäster imorgon, det skall väl bli kul att träffa era kusiner, Klara-Maja och Knut?” ”Vad gott det skall bli med bullar säger Anders och Mia och försvinner ut på gården med Lill-Kerstin i släptåg.”

Scenlista

  1. Knarkartanten säljer tjack till godishandlaren, de är oense om priset.
  2. Anders och Mia tappar bort Lill-Kerstin på lekplatsen
  3. De hittar Kerstin i godisbutiken, hon är hög.
  4. Anders och Mia binder Godisgubben med ett hopprep.
  5. Mamma kommer in i butiken eftersom Anders och Mia var så konstiga när de pratades vid på mobilen.
  6. Knarkartanten räddar livet på Lill-Kerstin.
  7. Mamma har bjudit hem knarkartanten på bullar.
  8. Nästa dag, kusinerna kommer på besök, de får en överraskning.
Min känsla var att det här scenuppläget var lite väl specifikt och lämnade för lite rum åt improvisationen. Strukturen kändes lite väl påtvingande.

En park i staden

Det tredje scenariot var lugnare och kanske mest litterärt. I det hade vi inga förutbestämda roller. Texten riktade in sig på miljöbeskrivningar och poetiska betraktelser, en levande miljö som ska kunna ”bebos” av roller. Rollerna kunde sedan iscensättas av de som inte skrev. Vi körde scenariot två gånger för att kunna växla vilka som skrev och vilka som agerade. Här är ett oredigerat utdrag ur texten:

Staden vaknar. Gryningsljuset silar ner genom morgondiset i Stadsparken. Fontänen har slammat igen av alger, man ser inte dekorationerna längre.

Småfåglana skränar. En flicka sitter i parken och matar fåglarna som flaxar omkring. ibland gör hon häftiga rärelser och skrattar när fåglarna skrämt flyger iväg. Hon är lycklig här, hon är fri. Fri från alla skolkamrater, syskon och andra idioter.

Ett smäll hörs när en bil kör över en gatkant i närheten.

Löven ger  ifrån sig sitt ständiga rasslnade. Mitt bland dem bor en kråka som levt på snabbmatsrester så länge den kan minnas. Den passar in, anpassar sig, finner föda från människornas överflöd.

En mås flyger vördigt över parken. Fokuserad på sin flygtur och njuter av vinden.

I ett hörn av parken står korvgubben muhammed som kommit till sverige från libanon för flera år sedan. han är kristen, och han är djupt besviken på sin gud.

Bilen dundrar vidare genom slingriga gator, den har många bucklor från dålig körning. Föraren svär tyst för sig själv, en sammanbiten anklagelse mot den här jävla dagen.

Så puttrar alltså texten på medan vissa situationer och scener iscensätts i rummet. Den här övningen fungerade fint och vi lyckades landa i ett ganska lugnt tempo och inte hetsa och vara roliga.

Äldreboendet Rosenkvisten

Det fjärde scenariot hade en lite mer komplicerad struktur. Två personer spelade pensionärer i varsin sjuksäng och de andra spelade biroller på ålderdomshemmet och i pensionärernas gemensamma historia. Texten gestaltade de gamlas minnen. Berättelsen skiftar mellan scener på hemmet och återberättade minnen. Skrivandet och rollspelandet pågick samtidigt när det var på ålderdomshemmet, men när minnen spelades upp slutade de som skrev för att se på. Berättelsen slutar med att historien hinner ikapp pensionärerna och de mördas kallblodigt av en eller flera personer ur det förflutna. Ett utdrag:

Det var därför socialen hade tagit barnen, denna eviga spritdoft. Det var därför det hade varit ett år av utredningar, sedan omhändertagande, sedan fosterfamilj och fan vet vad. Det var Rut tacksam över, fast hon inte sade det högt. Hon hade aldrig gillat att vara mamma. Hon blev kärare i Gustav efter att han genom sin klumpighet skickat iväg barnen. Så hade hon råd med alla skoinköp också.

Burroughs bar i Kairo

Det kändes lämpligt att avsluta kvällen med ett scenario inspirerat av William S. Burroughs. Här är ett citat från en intervju 1964 som fick igång oss:

I do definitely mean what I say to be taken literally, yes, to make people aware of the true criminality of our times, to wise up the marks. All of my work is directed against those who are bent, through stupidity or design, on blowing up the planet or rendering it uninhabitable. Like the advertising people we talked about, I’m concerned with the precise manipulation of word and image to create an action, not to go out and buy a Coca-Cola, but to create an alteration in the reader’s consciousness. You know, they ask me if I were on a desert island and knew nobody would ever see what I wrote, would I go on writing. My answer is most emphatically yes. I would go on writing for company. Because I’m creating an imaginary—it’s always imaginary—world in which I would like to live.

Genre

Svettigt, erotiskt, poetiskt, knarkigt, äckligt på bar i Kairo i nordafrikanska. Knasjazz. Hot från rymden, eller andra dimensioner.

Rollidéer

  • Den alkoholiserade journalisten
  • Glädjepojken
  • Krigsskadat nervvrak från Algeriet
  • Sjömannen
  • Fransk byråkrat / hemlig agent
  • Försäljaren av insektsmedel / fifflaren
  • Paranoid bartender
  • Bordellmamma & barägare
  • Svettig, jazz-sångare
  • Nervös bankir
  • Brevbäraren som gick vilse
  • Flygaresset utan plan
  • Muslimsk mystiker
  • Arkeolog
  • Gravplundrare

Scenariots scener

Dag 1: Spelet är normalt. Texten skriver in rollerna en efter en. Här är ett utdag som visar hur de första rollerna “skrivs in” på scenen:

Det har varit en varm dag. Det är varmt och svettigt. Det är över lunchtid och fortfarande nästan tomt. Bara bartendern går runt och ser till att allting är i sin ordning. Nervöst, blicken flackar fram och åter.

Var är alla gästerna? funderar han. Någon ställer till ofog för mig.

Har de övergivit mig? Konspirerar dem mot mig? Vad gör alla gäster när de inte är här? När de flyr in i sina hålor till hotellrum?

En radio skvalar i bakgrunden.

Den unge kurtisanen sitter och smuttar på en drink och ser drömskt ut över vattnet.

Den franska byråkraten kommer in.

Byråkraten: – Har du dina papper i ordning på det här stället eller?

Bartendern svarar inte först, stirrar bara tillbaka med en oförstående blick. Sedan pratar han.

Den alkoholiserade journalisten är på väg ner från sitt rum, ner till sitt andra hem, baren, med tunga, självsäkra steg. Han behöver någonting, någonting nu nu nu.

En nervös herre i fin kostym och portfölj kommer in och försöker smälta in bland borden.

Dag 2: Spelet är normalt, texten skruvad och sjuk. Rollerna skrivs in i rummet en efter en, saker kan ha hänt karaktärerna under natten. När alla roller är på scen börjar farsoten tala genom texten. Spelarna kan ge farsoten röst, väva in den i spel. (Öka surrealism, paranoia, feber)

De är alla på spänn, alla vet att det är någonting … konstigt som pågår där ute.

Dag 3: Farsot, krigslarm, extas. Det uppstår kroppsliga förändringar, alla har blivit sjuka. Rollerna skrivs in på scen med varsin kroppslig förändring eller defekt.

Metastadium – författarens tankemonolog som blir författarens liv (efter ett tag): författarens liv tränger fram i texten. Börjar reflektera över rollerna, handlingen, sitt skrivande och sin vardag. Författarens liv tränger fram. Fler karaktärer från författarens liv kommer in på scenen – det innebär att de som spelade roller i Kairo övergår till att spela författarens familj. Tankar om berättelsen, reflektioner om författarens liv, platsen författaren bor på, som en dagbok.

Slutligen…

Utmaningen är att hitta former för samspel mellan text och rollspel där dessa element kan förstärka varandra och skapa dynamik i berättelsen. När det fungerar som bäst vekar det just så. Det här samspelet kräver fler experiment för att utforskas vidare. Hur kan texten understödja spelet? Hur kan spelet ge liv till texten? Hur når vi bortom improvisationsteaterns krav på humor?

Vi lär göra mer sånt här i framtiden, eftersom det var både kul och uppskattat!

2 thoughts on “Rapport från Samskrivande & rolltagande

  1. “Det här samspelet kräver fler experiment för att utforskas vidare. Hur kan texten understödja spelet? Hur kan spelet ge liv till texten? Hur når vi bortom improvisationsteaterns krav på humor?”

    Jag var inte med på workshopen men tänker att en grej att undersöka är vilken typ av text som hjälper spelarna i scenerna. Ska den vara Informationsrik, stämningsgivande eller rytmisk? Vad hjälper spelarna att hålla sig i situationen och inte spricka och börja skratta. VIlken typ av information hjälper för att skapa bra situationer?

Leave a Reply

Your email address will not be published.