Förrädarens afton

Betrayer’s Banquet är en exklusiv middagsbjudning med “fångens dilemma” som centralt spelelement. Idén är utvecklad av Original Content London och förra helgen hade jag chansen att vara med.

Långbord på banketten.

Långbord på banketten.

På en ruffig bakgata i östra London öppnar en huvbeklädd man en liten dörr. Han lockar in de huttrande besökarna en och en. I inbjudan har vi fått ett lösenord som jag viskar och släpps in. Där inne dukas ett långbord upp för 48 personer. På väg in får en dra ett kort ur en hög. Kortet avgör var en placeras längs det långa bordet. Jag drar klöver nio och hamnar i mitten.

Kvällen är inramad som en initiationsrit till en frimurarloge eller liknande. Alla servitörer och andra ser är klädda i svarta kåpor. Ritualmästaren bestämmer vilka som får spela. En spelar mot den som sitter mittemot och det går till såhär: Var och en lägger en bricka på bordet. På ena sidan finns det en bägare, som symboliserar förtroende, på den andra sidan en dolk, som får symbolisera föräderi.
Om båda samarbetar så får båda flytta 5 platser upp, mot den goda maten och festens elit. Om båda förråder varandra så får de flytta 5 stolar neråt, där det serveras gröt, fågelfötter och fiskhuvuden. Om den ena väljer samarbete, men den andra förräderi så får den godtrogne flytta ned 10 stolar och förrädaren flytta upp 10 stolar. Upplägget gör det väldigt vanskligt att lita på den som en spelar mot. Förrädare behöver aldrig riskera mer än att flytta ner 5 stolar, men har allt att vinna. De samarbetsvilliga kan åka på pumpen ordentligt.

    Fågelfötter vid bordets nedre del.

Fågelfötter vid bordets nedre del.

Spelet skapade en spännande social dynamik. Även om det är speltekniskt bättre att förråda så kan det vara svårt etiskt, även om allt är på lek. De som var bäst på att spela övertygade först sin motspelare om att samarbeta för att tillsammans flytta uppåt, för att sedan förråda dem. Det krävs ju visst mod för det. Om en ska hårddra det hamnade individualisterna i topp och lite softare men naivare personer (som jag själv) hamnade i botten. Stämningen var lekfull, trots de laddade situationer som uppstod varje gång det blev dags att lägga brickan på bordet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.