Documentation of Hör så tyst det är (Listen, how quiet)

Hör så tyst det är tour was interupted due to covid, but quite a few shows were performed this fall, before it was cancelled. The piece was made y Nyxxx and commissioned by Regionteatern Blekinge-Kronoberg. I did conceptual development and directed with Ebba Petrén. Text by Tova Gerge, composer Elize Arvefjord, scenography by Sofia Romberg, light by Kerstin Weimers and acting/dancing by Gabriela Anselmo.

Trailer by Andreas Omvik

Press photo by Olle Engqvist:

Process documentation by Linda Himsel

Lagens port I-IX

I den lilla berättelsen ”Framför lagen” (1915), som finns inlemmad i Kafkas roman Processen beskrivs lagens port. Utanför porten står en dörrvakt som avråder besökaren att gå in, ”han vet ingenting om lagens inre”. Vad han vet är att bakom hans port finns andra portar, andra salar och andra dörrvakter. Detta motiv inspirerade denna serie av nio kolteckningar – Lagens port I-IX.

Jag fick idén när jag arbetade med Processen på Borås stadsteater för ett par år sedan.

“Hör så tyst det är”, för Regionteatern Blekinge Kronoberg

Foto: Sofie Amelie Klougart

En brusande böljande hörlurskonsert

Hur låter det när det är alldeles tyst? Vad är det för kran som droppar? Vad är det för vågor som slår? Varför är snäckan så lik ett öra? Vad är det för löv som rasslar? Är det plötsligt våra andetag? Hör så tyst det är är en hörlurskonsert för ung publik av scenkonstkollektivet Nyxxx. Med hjälp av ljuddämpande hörlurar, ljudande scenografi och annan teknisk utrustning utforskar vi tillsammans med publiken vad som hörs och inte hörs.

PREMIÄR 7 MAJ på Regionteatern Blekinge & Kronoberg.
Spelas vt 2020-vt 2021.

TEXT, REGI, LJUDDESIGN, DRAMATURGI & LJUSDESIGN NYXXX (EBBA PETRÉN, GABRIEL WIDING, ELIZE ARVEFJORD, TOVA GERGE, KERSTIN WEIMERS)
SCENOGRAFI & KOSTYMDESIGN SOFIA ROMBERG
DRAMATURG SOFIA WESTERLUND
MASKÖR HANNA ELWE
I ROLLEN GABRIELA ANSELMO

Panelsamtal på Folk & kultur

“Allt fler konstformer och kulturinstitutioner letar efter sätt att interagera med sin publik och “interaktiv” har blivit ett verkligt trendord. Samtidigt förbises deltagarkulturen och accepteras ofta inte som “riktig” kultur. Vad kan de traditionella konstformerna lära sig av deltagarkulturen? Hör kulturskapare, som alla har det aktiva deltagandet i fokus, berätta hur de arbetar för att skapa en starkare upplevelse för publiken.”

MEDVERKANDE: Alexandra Hjortswang – förbundsordförande Sverok, Josefin Westborg – Lajvbyrån, Anna Westerling, Gabriel Widing, Qla Zetterberg.

Datum: Torsdag 6/2, 13:00 – 14:00

Plats: Kontoret, Tyréns

Mer info

Fallet Exet – några ord, några bilder

I det påhittade samhället Nyxnäs har polisstationen, vårdcentralen och tidningsredaktionen lagt ner. Här finns vuxna som blir tvungna att ta saker i egna händer. De gör allt för att behålla sina positioner och ljuger hellre än att tappa ansiktet. Hit bjuder vi vår publik. 

I vår berättelse drar sig en ung person, Exet, undan den vuxenvärlden. Exet försvinner från familjen, skolan och samhället. Som ett skydd har Exet en kamera och filmar allt framför sig, i hopp om att få uppmärksamhet och följare. 

Publiken får träffa de vuxna, öga mot öga. Lyssna på dem, gilla dem, hata dem, avgöra vem de ska lita på, vem de ska förändra, vem de ska svika och vem de ska trösta – allt för att få reda på sanningen. Men sanningen berättas alltid ur någons perspektiv. För att kunna ta ställning behöver de prata med varandra, diskutera och ibland göra fel. 

Hur det slutar avgörs av hur publiken agerat genom föreställningen. Vi hoppas att denna form av teater, som gränsar mot spel, kan involvera publiken i en berättelse om förtroenden, svek och förändring.

Ebba Petrén & Gabriel Widing, regissörer & manusförfattare

I rollerna

Foto av Lia Jacobi.

Åke Arvidsson som Rektorn och Bibliotekarien.

Ellen Henning som Pappan och Mamman.

Viktor Wigardt som Polisen och Journalisten.

Fallet Exet på Teater Västernorrland

Exet försvinner spårlöst redan första dagen i sin nya högstadieskola. Ingen av de vuxna verkar bry sig och det blir klassens (publikens) uppgift att lösa mysteriet. Nyxnäs, det lilla samhället där allt utspelar sig, visar sig vara en rakt igenom korrupt plats på jorden. En plats där varken poliser, journalister, rektorer eller mammor drar sig för att muta, svika eller bedra sin omgivning för att få det de vill. I jakten på sanningen konfronteras publiken med människor som på olika sätt bär skuld till Exets försvinnande. En jakt som till slut blir en kamp på liv och död.

Denna hybrid av teater- och spelupplevelse handlar om att vara ung idag, om förtroenden, förändring, relationer och svek. En spännande, dråplig och relevant föreställning för tonåringar och unga vuxna. Föreställningen är ett samarbete med Skvaderns Gymnasium i Sundsvall och Härnösands Gymnasium och spelas för högstadieelever i hela länet.

Manus, regi och speldesign: Nyxxx – Ebba Petrén och Gabriel Widing

Scenografi/ljus: Kerstin Weimers

Dramaturg: Alexandra Loonin

Kostymidé & maskdesign: Ebba Petrén, Gabriel Widing och Kerstin Weimers

Programmering: Pusselbit Games – Leo Låby och Erik Blåsjö

Dramapedagog: Siri Sandström

Medverkande: Åke Arvidsson, Ellen Hennig, Victor Wigardt

Melancholia, tankar och bilder

Ur programmet:

Varje morgon reser vi oss mot solen och varje kväll kollapsar vi mot jorden. Kanske är denna rörelse grunden för en tillvaro präglad av högt och lågt, ljust och mörkt, hopp och förtvivlan. I det bleka skenet av en kommande katastrof får vi chansen att ställa de mest grundläggande livsfrågorna. De frågor som vi kanske tenderar att skjuta framför oss.

Ska vi leva med lätthet i himlens element eller grundat i jordens gravitation? Ska vi bygga relationer i långa banor eller gå från ett intensivt möte till ett annat? Ska vi leva med livet eller döden för ögonen? Ska vi ta hand om oss själva eller varandra? Ska vi leva måttfullt och asketiskt, eller njuta av jordens frukter fullt ut så länge det varar?

Det hör till människan att kasta blickar mot vårt eget förestående slut. Om det så är det individuella slutet eller vår kulturs undergång. För de flesta finns nog det där slutet mest i bakgrunden, det träder bara fram i vårt medvetande vid vissa punkter. Att ställa livet i relation till sin slutpunkt är alltid ett risktagande. Det där slutet, om det så är plötsligt eller om det smyger sig på, kan få oss ur balans. Det spelar mindre roll om det kommer gradvis eller omedelbart, övervägt eller slumpartat.

Vid dessa punkter, dessa ögonblick av insikt, riskerar vi att slungas in i stämningar och känslor som är större än oss själva. Chock, förnekelse, sorg, depression. Och i dessa känslors efterdyningar – melankolin, som vi inte kan annat än välkomna. Skör, sval och vacker viskar den om vad som är värdefullt att hålla tag i och vad som går att släppa taget om.

Press

Recension: “Djärv totalteater medan jorden går under” – SvD

Recension: Melancholia är en stor teaterupplevelse – Jönköpingsposten

Recension: Undergång där resurserna inte riktigt räcker till – DN

Recnsion: Melancholia – SVT

Recension: Ett riktigt teaterkalas – P4 Jönköping

Förhandsrep: Jordens undergång drabbar Smålands musik och teater – SR Kulturnytt

Förhandsrep: Sanna Ingermaa Nilsson spelar Justine i världsberömd berättelse – SVT

Foto av Lars Kroon