Fallet Exet – några ord, några bilder

I det påhittade samhället Nyxnäs har polisstationen, vårdcentralen och tidningsredaktionen lagt ner. Här finns vuxna som blir tvungna att ta saker i egna händer. De gör allt för att behålla sina positioner och ljuger hellre än att tappa ansiktet. Hit bjuder vi vår publik. 

I vår berättelse drar sig en ung person, Exet, undan den vuxenvärlden. Exet försvinner från familjen, skolan och samhället. Som ett skydd har Exet en kamera och filmar allt framför sig, i hopp om att få uppmärksamhet och följare. 

Publiken får träffa de vuxna, öga mot öga. Lyssna på dem, gilla dem, hata dem, avgöra vem de ska lita på, vem de ska förändra, vem de ska svika och vem de ska trösta – allt för att få reda på sanningen. Men sanningen berättas alltid ur någons perspektiv. För att kunna ta ställning behöver de prata med varandra, diskutera och ibland göra fel. 

Hur det slutar avgörs av hur publiken agerat genom föreställningen. Vi hoppas att denna form av teater, som gränsar mot spel, kan involvera publiken i en berättelse om förtroenden, svek och förändring.

Ebba Petrén & Gabriel Widing, regissörer & manusförfattare

I rollerna

Foto av Lia Jacobi.

Åke Arvidsson som Rektorn och Bibliotekarien.

Ellen Henning som Pappan och Mamman.

Viktor Wigardt som Polisen och Journalisten.

Fallet Exet på Teater Västernorrland

Exet försvinner spårlöst redan första dagen i sin nya högstadieskola. Ingen av de vuxna verkar bry sig och det blir klassens (publikens) uppgift att lösa mysteriet. Nyxnäs, det lilla samhället där allt utspelar sig, visar sig vara en rakt igenom korrupt plats på jorden. En plats där varken poliser, journalister, rektorer eller mammor drar sig för att muta, svika eller bedra sin omgivning för att få det de vill. I jakten på sanningen konfronteras publiken med människor som på olika sätt bär skuld till Exets försvinnande. En jakt som till slut blir en kamp på liv och död.

Denna hybrid av teater- och spelupplevelse handlar om att vara ung idag, om förtroenden, förändring, relationer och svek. En spännande, dråplig och relevant föreställning för tonåringar och unga vuxna. Föreställningen är ett samarbete med Skvaderns Gymnasium i Sundsvall och Härnösands Gymnasium och spelas för högstadieelever i hela länet.

Manus, regi och speldesign: Nyxxx – Ebba Petrén och Gabriel Widing

Scenografi/ljus: Kerstin Weimers

Dramaturg: Alexandra Loonin

Kostymidé & maskdesign: Ebba Petrén, Gabriel Widing och Kerstin Weimers

Programmering: Pusselbit Games – Leo Låby och Erik Blåsjö

Dramapedagog: Siri Sandström

Medverkande: Åke Arvidsson, Ellen Hennig, Victor Wigardt

Melancholia, tankar och bilder

Ur programmet:

Varje morgon reser vi oss mot solen och varje kväll kollapsar vi mot jorden. Kanske är denna rörelse grunden för en tillvaro präglad av högt och lågt, ljust och mörkt, hopp och förtvivlan. I det bleka skenet av en kommande katastrof får vi chansen att ställa de mest grundläggande livsfrågorna. De frågor som vi kanske tenderar att skjuta framför oss.

Ska vi leva med lätthet i himlens element eller grundat i jordens gravitation? Ska vi bygga relationer i långa banor eller gå från ett intensivt möte till ett annat? Ska vi leva med livet eller döden för ögonen? Ska vi ta hand om oss själva eller varandra? Ska vi leva måttfullt och asketiskt, eller njuta av jordens frukter fullt ut så länge det varar?

Det hör till människan att kasta blickar mot vårt eget förestående slut. Om det så är det individuella slutet eller vår kulturs undergång. För de flesta finns nog det där slutet mest i bakgrunden, det träder bara fram i vårt medvetande vid vissa punkter. Att ställa livet i relation till sin slutpunkt är alltid ett risktagande. Det där slutet, om det så är plötsligt eller om det smyger sig på, kan få oss ur balans. Det spelar mindre roll om det kommer gradvis eller omedelbart, övervägt eller slumpartat.

Vid dessa punkter, dessa ögonblick av insikt, riskerar vi att slungas in i stämningar och känslor som är större än oss själva. Chock, förnekelse, sorg, depression. Och i dessa känslors efterdyningar – melankolin, som vi inte kan annat än välkomna. Skör, sval och vacker viskar den om vad som är värdefullt att hålla tag i och vad som går att släppa taget om.

Press

Recension: “Djärv totalteater medan jorden går under” – SvD

Recension: Melancholia är en stor teaterupplevelse – Jönköpingsposten

Recension: Undergång där resurserna inte riktigt räcker till – DN

Recnsion: Melancholia – SVT

Recension: Ett riktigt teaterkalas – P4 Jönköping

Förhandsrep: Jordens undergång drabbar Smålands musik och teater – SR Kulturnytt

Förhandsrep: Sanna Ingermaa Nilsson spelar Justine i världsberömd berättelse – SVT

Foto av Lars Kroon

MELANCHOLIA på Smålands Musik & Teater

Välkommen som gäst till den bästa och värsta bröllopsfesten någonsin. Välkommen till en vandring ner i människans innersta. Välkommen att bevittna slutet. Melancholia tar hela huset i besittning när skådespelare, Jönköpings Sinfonietta och du tillsammans skapar en unik upplevelse.

Det börjar på Justines bröllop – en sagolik fest, ett sandslott av goda intentioner, ett fyrverkeri i glitter som ihärdigt kräver brudens lycka. Vad annat kan förväntas med en privat 20-mannaorkester på plats och bröllopsplanerar i dussintal? Men när ytan börjar krackelera skymtar tvivel och oförmåga i sprickorna. Samtidigt har den tidigare okända planeten Melancholia upptäckts på stjärnhimlen – dess kurs verkar ställd mot jorden.

Varför försvinner Justine ständigt från brudsätet?
Vad jagar henne?
Är vi en del av hennes lycka eller olycka?

Sörj inte över brudbuketten.
Den var oersättlig, men värdelös.

Vi fortsätter i en vandring genom bröllopets rasmassor. Steg för steg ned i Justines innersta rum. Drömmar. Svek. Ofullkomlighet. Vilsenhet. Mänsklighet. Någonstans där ute, i kosmos obegripliga mörker och ljus, rusar Melancholia mot jorden med ursinnig kraft.

Sörj inte över uppbrottet.
Vi kan var ensamma tillsammans.

Slutligen, i teatersalongens slutstation, finns ingenstans att gömma sig. Bröllopet är över. Melancholia kommer närmare för varje sekund, med bedövande skönhet och fullständig förödelse i släptåg.
Om den sista tiden verkligen är här, vilka var vi och vad är i så fall värt att leva för?

Sörj inte över jorden.
Njut så länge det varar.

Välkommen till Melancholia.

Spelperiod: 23 mars – 14 april 2019.

Melancholia produceras i samarbete med Gummifabriken i Värnamo, där den också kommer spelas samt i Kulturhuset Spira i Jönköping

Speltid 180 minuter inklusive paus.

Medverkande

Av LARS VON TRIER översättning och bearbetning av JERKER BECKMAN
Regi JESPER MASES BERGLUND Deltagarregi GABRIEL WIDING
Scenografi ELISABETH ÅSTRÖM
Kostymdesign SERA CEDERBERG
Ljusdesign CASPER TÖRNEMAN
Kompositör och ljuddesigner BERNT KARSTEN SANNERUD
Skådespelare SANNA INGERMAA NILSSON, MALIN MASES ARVIDSSON, PETTER ANDERSSON, ÅSA ARHAMMAR, VERA VELJOVIC, MATHIAS LITHNER samt STEFAN SAUK på video
Musiker ur JÖNKÖPINGS SINFONIETTA
I samarbete med VULKANTEATERN

Twelve talking dolls: The Subjects

You take care of the dolls. The dolls will take care of you.

Meet the twelve talking dolls. They scream, cry and comfort, threaten and pray, seduce and order, invoke and plead, explain, hypnotize, confess and terrorize. As an audience member you can pick the dolls up and hold them, take care of them and manipulate them. Or just listen. Together with the other participants in the piece, you create the condition that enables the dolls to appear as a part of your human kinship.

The doll is a thing, but also a body. It has arms and legs, eyes and mouth. When you look at the doll, it returns the gaze. It is speaking and singing. It becomes one of all these objects that ting and pling around you, demanding different types of response. We can have feelings for the doll, tenderness and care, but also nervosity or unease. It is in a borderland creature between life and death. The doll is undead. And it wants something from you.

The piece presents unique handmade stoneware dolls equipped with responsive but pre-recorded voices belonging to twelve different actors. The voices create a polyphonic soundscape that the participants enter, shape and are shaped by. They can also choose to just listen and watch.

Here, a door opens to a playful and eerie world where the dolls are in power precisely through being dolls.

Idea, text, composition, dolls: Nyxxx Voices: Nyxxx, Adriana Aburto Essén, John Alexander Eriksson, André Nilsson, Ellen Norlund, Benjamin Quigley, Francisco Sobrado, Ylva Törnlund and Malou Zilliacus. Costume design: Sofia Luna

Tolv talande dockor: Känslorna

I höst kommer Nyxxx att göra två verk med en ensemble bestående av tolv talande dockor. Den första premiären är en klassrumsföreställning som kommer att turnera med Scenkonst Sörmland. tolv talande dockor

Plocka upp mig! Håll i mig! Var min vän!

Klassen får besök av de tolv talande dockorna. Är dockorna döda saker, eller lever de? Något är iallafall säkert – de har känslor. De kan tala, ropa och sjunga ut vad de vill. Om inte klassen griper in kanske de kommer fortsätta skrika i all evighet.

Tolv talande dockor: Känslorna handlar om att ta hand om saker och att få känslor inför dem. Det handlar också om saker som själva tycks ha en vilja och varför det är kusligt när saker får liv.

Till klassrummet kommer två av konstnärerna från Nyxxx, som gjort föreställningen. Det är inte de som spelar föreställningen – det gör klassen tillsammans med de talande dockorna.

Denna föreställning kommer att turnera i de sörmländska skolorna (årskurs 4-årskurs 6) under läsåret hösten 2018 och våren 2019. Premiär 24 september.

Till Scenkonst Sörmland

Medverkande

Dockmakare: Albin Werle

Ljuddesign och komposition: Elize Arvefjord

Kostymör: Sofia Luna

Röstregi: Ebba Petrén

Text: Tova Gerge, Gabriel Widing med Nyxxx

Röster: Adriana Aburto Essén, Elize Arvefjord, John Alexander Eriksson, Tova Gerge, Ellen Norlund, Ebba Petrén, Benjamin Quigley, Yvonne Rock, Francisco Sobrado, Gabriel Widing, Malou Zilliacus

Spelledare på turné: Adriana Aburto Essén, Francisco Sobrado, Ebba Petrén, Gabriel Widing

I Processens värld

Anteckningar från Panelsamtal i Borås: Processen, skuld och ansvar

“vem är det som anklagar mig? Vilken myndighet driver denna process? Är ni tjänstemän? Ingen av er bär uniform …”

– Kafka, Processen

Jag vill resonera kring vad för sorts värld som Kafka föreslår i Processen och var hans impulser och tänkande kom ifrån. Kafka skriver romanen 1914, precis på randen mot Första världskriget. Han sitter i Prag. Han är väl inlemmad i den tyskspråkiga statsapparaten genom sitt arbete vid Institutet för arbetarnas olycksfallsförsäkring för konungariket Böhmen. Därmed har han ett visst avstånd till den tjeckiska majoritetskulturen runt omkring på två sätt. Både för att han tillhör den tyska administrationen och för att han tillhör den judiska minoriteten i Prag. På kvällarna och nätterna offrar han sömn och vila för att skriva. Han gör olika utkast, förslag, skisser och han blir väldigt sällan nöjd. Processen blir han aldrig färdig med och den ges ut först efter att han avlidit 1924 i sviterna av en lungtuberkulos.

Arbetet vid institutet plågar Kafka trots att han har en fin position som högre tjänsteman. Han har ett eget arbetsrum och kan i någon mån styra över sin tid. Där kan han smygläsa tidskrifter och böcker och ta emot vänner på besök för att prata om litteratur. Den här situationen, kontorstillvaron, ansvaret och ledan, är något som återklingar i Processen. K jobbar ju som tjänsteman på en bank. Den här situationen, att sitta på kontor och på något sätt, från ett visst avstånd, styra över eller ha inflytande över andra människors liv och vardag, är väldigt besvärande för Kafka. Och jag tänker att det är en väldigt “modern” känsla, att bli en del i ett byråkratiskt statsmaskineri, en administration eller en större organisation. Det kunde lika gärna handla om ett företag. “processen var ingenting annat än en stor affär som han så ofta och med så gott resultat gjort upp för bankens räkning”, resonerar K. Filosofen Giorgio Agamben har sagt att kontoret, såsom det utvecklades under Romarriket, är grunden för den västerländska civilisationen – inte den grekiska stadsdemokratin.

Det finns något obehagligt i denna moderna organisering av det mänskliga livet som sommaren 1914 för Europa in i kriget. Det är ett massamhälle som formas genom sina system, sina listor, sin statistik. “Jag är ju jurist. Därför kan jag inte komma undan det onda. ” säger Kafka till sin vän Gustav Janouch. Det finns en sorts ondska som tittar fram i det där avståndet mellan myndighetsbeslut och mänskligt liv. Det är en ondska som är väldigt närvarande i Processen.

Janouch bok Samtal med Kafka har hjälpt mig komma lite närmare Franz. I den kommer både Kafkas mörka och humoristiska sidor fram. Ta till exempel det här samtalet mellan 20-åriga Jaouch och Kafka:

“Jag är antagligen bara en helt obetydlig extra rättskänare. Jag är ingenting definitivt. /…/ Defintivt är endast lidandet.”

Det säger mycket om hur Kafka ser på sig själv. Som en obetydlig figur, vars inre mörker är sannare än det vardagsliv han kan leva.

Som ni känner till så häktas ju K en morgon, på sin trettioårsdag. Det finns många som motsäger sig en biografisk läsning av Processen men det kan ändå noteras att K är lika gammal som Kafka själv. Det är oklart varför han häktas, men det inleds iallafall en process mot honom. Desto längre Processen går desto mer skyldig känner sig K.

Men i vad består egentligen Ks skuld eller oskuld? Min känsla när jag läser Processen är att alla de figurer som dyker upp bär på en sorts skuld. Alla har en förbindelse till domstolen. Alla har en roll att spela, alla har en funktion. Och ingen bär egentligen ansvar. Det resonerar med en annan episoden i Janouch bok. Kafka och Janouch tittar på en klassisk socialistisk bild av en kapitalist. Kafka är inte nöjd med bilden.

“Kapitalismen är ett system av beroenden som går inifrån och ut, utifrån och in, uppifrån och ner och nerifrån och upp. Allt är beroende, allt är fjättrat. Kapitalismen är ett tillstånd i världen och i själen. “

Den här situationen, att alla människor skapas i relationer till ett system eller en kulturell logik som ingen har kontroll över är hela tiden närvarande i Processen. Att hela tiden leva upp till strukturens förväntningar skapar en extrem press på subjektet. Det är inte orimligt att tänka på K som en utbränd person, som förlorar sin livsmening när han inte kan sköta sitt arbete. Om det sedan är en ekonomisk, patriarkal eller religiös, existentiell ordning som sätter press är kanske mindre viktigt. Det leder mig till Walter Benjamin, som på tioårsdagen av Kafkas död, försöker förstå hans värld.

“Ingen har sin bestämda plats i tillvaron, sin bestämda, icke provisoriska kontur; ingen som inte befinner sig i stigande eller fallande; ingen som inte byter roller med sin fiende eller granne; ingen som inte fått leva sin tid men likafullt blivit omogen, ingen som inte är trött intill döden men likafullt bara står på tröskeln till en lång fortsättning.”

Den här bilden av Kafkas värld känns extra sann i relation till domstolen i Processen. “rangordningen och hierarkin inom detta rättsystem var oändligt komplicerad, fullständigt omöjlig att överblicka till och med för den invigde.” skriver Kafka. Det är inte den vanliga domstolen. Den har en dragningskraft som verkar på allt och alla.

När vi gjorde vår sceniska gestaltning av Processen gav vi publiken möjlighet att delta i iscensättningen av domstolen. Mycket i linje med Benjamins idé om Kafkas värld.

“Kafkas värld är en världsteater. För honom står människan från första stund på skådebanan.”

Deltagandet i domstolen skedde genom individuella hörlursinstruktioner. Att underkasta sig instruktionerna och lyda domstolen är paradoxalt nog en befriande känsla. “Fri blir människan egentligen endast genom band.” Säger Kafka till Janouch.

“Genom det yttre tvånget vill hon [människan] uppnå den inre friheten. Det är innebörden av att underordna sig lagen.”

Panelsamtal på Bibu: Narrativ och dramaturgi i spel

Som en del i Bibu, “scenkonstbiennalen för barn och unga” deltar jag i en panel om speldramaturgi. Kom förbi om du är där!

Narrativ och dramaturgi i spel

Vad är speldramaturgi och vad utmärker ett narrativ inom spelutveckling och game design? Hur påverkar tankar kring interaktivitet själva berättandet? Den nystartade yrkesavdelningen 116 för dramaturger hos Teaterförbundet bjuder in till en timmes samtal om narrativ dramaturgi inom spel.

Moderator:

  • Lisa Lindén, Genusvetare, Dramaturg, Styrelseledamot Dramaturgavdelningen

Medverkande:

  • Louise Persson, lärare i Dataspelsutveckling – Game writing, Högskolan i Skövde
  • Emma Bexell, Dramaturg Bombina Bombast
  • Gabriel Widing, regissör och speldesigner, medlem i kollektivet Nyxxx.

När: Fredag 18 maj 13:45–14:45

Var: Helsingborgs stadsbibliotek, Hörsalen

Panelsamtal i Borås: Processen, skuld och ansvar

Är det individen eller strukturen som bär skulden? Franz Kafka skrev när nationalismen var på frammarsch. Han var vegetarian, intresserad av halvsanningar och upplevde antisemitismen. På Borås Stadsteater ställer Scenkonstkollektivet Nyxxx frågan om individens röst alltid ska höras eller om majoritetens trygghet är viktigare?

Tisdagar på Kulturhuset ger bakgrunden till uppsättningen Processen och bjuder på smakprov. Ragna Wei regisserar Processen och är även utbildad i experimentell psykologi. Gabriel Widing arbetar med ny teknik och publiken som medagerande i teatern genom scenkonstkollektivet Nyxxx.
Biljetter

  • Tid: 2018-03-13 19.00
  • Plats: Kulturhuset i Borås

PROCESSEN – Nyxxx & Borås stadsteater gör Kafka

Kafka intersected with sound waves.

Kliv in i Kafkas huvud tillsammans med scenkonstkollektivet Nyxxx, när en av världens mest kända och absurda kriminalgåtor spelas med dubbla perspektiv. K häktas plötsligt en morgon för okända brott av vakter från en okänd domstol. Det är början på en mardrömslik färd genom ett rättssystem där alla regler kan förändras, ingen är huvudansvarig och domstolens rättvisa är lika svårdefinierad som den är allsmäktig.

Agera eller se på – i fallet K

Du kan antingen se pjäsen som vanlig betraktande publik eller köpa en av våra 12 exklusiva guidade platser, där du med hjälp av instruktioner i hörlurar får stiga in i Kafkas suggestiva värld och bli omsluten av konstverket. Tillsammans undersöker vi en personlig och kollektiv skuld genom dubbelt perspektiv. Ska individens röst alltid höras eller är majoritetens trygghet viktigare? Vilka är vi som står bredvid och ser K drivas in i en byråkratisk återvändsgränd? K är väl trots allt skyldig…?

PREMIÄR 17 MARS 2018, Borås stadsteater, Lilla scen.

Av: Tova Gerge, Ebba Petrén och Gabriel Widing, baserad på Franz Kafkas roman
Idé och regi: Ragna Wei
Hörlursmanus och samregi: Ebba Petrén och Gabriel Widing
Dramatisering: Tova Gerge
Scenografi: Erika Magnusson
Koreografi: Damjan Kecojevic