Rapport från Samskrivande & rolltagande

Förra helgen körde vi jag och Ulf Staflund en workshop där vi försökte kombinera metoder från samskrivande och rollspel. Tre personer skrev och resten agerade eller tittade på. Vi hade förberett fem scenarion som med olika tema och struktur. I varje scenario såg relationen mellan text och spel olika ut. Målet var inte att skapa fungerande texter utan att skapa en dynamisk berättelse i relationen mellan det som skrevs och det som hände mellan människorna i rummet.

Här följer några nedslag i de metoder vi använde och hur det gick.

Totte börjar på dagis

Totte ville inte ha någon frukost. Eller rättare sagt, Totte ville inte ha pappas äckliga kalla kalasgröt. Totte tycker inte om pappa. Det gör han aldrig på morgnarna. Han ville bara vara med sitt täcke.

Vi värmde upp med barnboksscenariot Totte börjar på dagis, som innehöll 5 roller: Totte & Lisa, Pappa, Fröken och Inspektören från Anticimex. Berättelsen var på förhand strukturerad genom åtta scener:

  1. Pappa väcker Totte
  2. Pappa får bråttom
  3. De kommer för sent till dagis
  4. Pappa pratar med inspektören
  5. Totte hittar något kul
  6. Totte måste kissa, fröken hjälper till
  7. Lisa bryter fingret
  8. Inspektören får skäll

I detta första scenario så växelspelade vi. Först började de som spelade att improvisera kring första scenen. När de slutade skulle de skrivande ta vid och skriva fram storyn till nästa scen. Då tog improvisationen över igen. Under textpassagerna kunde alla följa förloppet på en projektion. Scenariot fungerade fint som uppvärmning.

Mysteriet med knarkartanten

I det andra scenariot jobbade vi med ungdomsromanen som genre och växelspelet mellan text och improvisation fortsatte. Det kändes som att även detta scenario fungerade som uppvärmning, men det var svårare att sy ihop storyn på ett bra sätt.

Rollistan

  • Knarkartanten
  • Godishandlaren
  • Mamma
  • Anders 13 år
  • Mia, 13 år
  • Lill-Kerstin, barnens lillasyster, Kerstin är lill-gammal

Intro

”Men  är ni verkligen stora nog att ta hand om Kerstin idag, frågar Mamma som bakar bullar. Vi får gäster imorgon, det skall väl bli kul att träffa era kusiner, Klara-Maja och Knut?” ”Vad gott det skall bli med bullar säger Anders och Mia och försvinner ut på gården med Lill-Kerstin i släptåg.”

Scenlista

  1. Knarkartanten säljer tjack till godishandlaren, de är oense om priset.
  2. Anders och Mia tappar bort Lill-Kerstin på lekplatsen
  3. De hittar Kerstin i godisbutiken, hon är hög.
  4. Anders och Mia binder Godisgubben med ett hopprep.
  5. Mamma kommer in i butiken eftersom Anders och Mia var så konstiga när de pratades vid på mobilen.
  6. Knarkartanten räddar livet på Lill-Kerstin.
  7. Mamma har bjudit hem knarkartanten på bullar.
  8. Nästa dag, kusinerna kommer på besök, de får en överraskning.
Min känsla var att det här scenuppläget var lite väl specifikt och lämnade för lite rum åt improvisationen. Strukturen kändes lite väl påtvingande.

En park i staden

Det tredje scenariot var lugnare och kanske mest litterärt. I det hade vi inga förutbestämda roller. Texten riktade in sig på miljöbeskrivningar och poetiska betraktelser, en levande miljö som ska kunna ”bebos” av roller. Rollerna kunde sedan iscensättas av de som inte skrev. Vi körde scenariot två gånger för att kunna växla vilka som skrev och vilka som agerade. Här är ett oredigerat utdrag ur texten:

Staden vaknar. Gryningsljuset silar ner genom morgondiset i Stadsparken. Fontänen har slammat igen av alger, man ser inte dekorationerna längre.

Småfåglana skränar. En flicka sitter i parken och matar fåglarna som flaxar omkring. ibland gör hon häftiga rärelser och skrattar när fåglarna skrämt flyger iväg. Hon är lycklig här, hon är fri. Fri från alla skolkamrater, syskon och andra idioter.

Ett smäll hörs när en bil kör över en gatkant i närheten.

Löven ger  ifrån sig sitt ständiga rasslnade. Mitt bland dem bor en kråka som levt på snabbmatsrester så länge den kan minnas. Den passar in, anpassar sig, finner föda från människornas överflöd.

En mås flyger vördigt över parken. Fokuserad på sin flygtur och njuter av vinden.

I ett hörn av parken står korvgubben muhammed som kommit till sverige från libanon för flera år sedan. han är kristen, och han är djupt besviken på sin gud.

Bilen dundrar vidare genom slingriga gator, den har många bucklor från dålig körning. Föraren svär tyst för sig själv, en sammanbiten anklagelse mot den här jävla dagen.

Så puttrar alltså texten på medan vissa situationer och scener iscensätts i rummet. Den här övningen fungerade fint och vi lyckades landa i ett ganska lugnt tempo och inte hetsa och vara roliga.

Äldreboendet Rosenkvisten

Det fjärde scenariot hade en lite mer komplicerad struktur. Två personer spelade pensionärer i varsin sjuksäng och de andra spelade biroller på ålderdomshemmet och i pensionärernas gemensamma historia. Texten gestaltade de gamlas minnen. Berättelsen skiftar mellan scener på hemmet och återberättade minnen. Skrivandet och rollspelandet pågick samtidigt när det var på ålderdomshemmet, men när minnen spelades upp slutade de som skrev för att se på. Berättelsen slutar med att historien hinner ikapp pensionärerna och de mördas kallblodigt av en eller flera personer ur det förflutna. Ett utdrag:

Det var därför socialen hade tagit barnen, denna eviga spritdoft. Det var därför det hade varit ett år av utredningar, sedan omhändertagande, sedan fosterfamilj och fan vet vad. Det var Rut tacksam över, fast hon inte sade det högt. Hon hade aldrig gillat att vara mamma. Hon blev kärare i Gustav efter att han genom sin klumpighet skickat iväg barnen. Så hade hon råd med alla skoinköp också.

Burroughs bar i Kairo

Det kändes lämpligt att avsluta kvällen med ett scenario inspirerat av William S. Burroughs. Här är ett citat från en intervju 1964 som fick igång oss:

I do definitely mean what I say to be taken literally, yes, to make people aware of the true criminality of our times, to wise up the marks. All of my work is directed against those who are bent, through stupidity or design, on blowing up the planet or rendering it uninhabitable. Like the advertising people we talked about, I’m concerned with the precise manipulation of word and image to create an action, not to go out and buy a Coca-Cola, but to create an alteration in the reader’s consciousness. You know, they ask me if I were on a desert island and knew nobody would ever see what I wrote, would I go on writing. My answer is most emphatically yes. I would go on writing for company. Because I’m creating an imaginary—it’s always imaginary—world in which I would like to live.

Genre

Svettigt, erotiskt, poetiskt, knarkigt, äckligt på bar i Kairo i nordafrikanska. Knasjazz. Hot från rymden, eller andra dimensioner.

Rollidéer

  • Den alkoholiserade journalisten
  • Glädjepojken
  • Krigsskadat nervvrak från Algeriet
  • Sjömannen
  • Fransk byråkrat / hemlig agent
  • Försäljaren av insektsmedel / fifflaren
  • Paranoid bartender
  • Bordellmamma & barägare
  • Svettig, jazz-sångare
  • Nervös bankir
  • Brevbäraren som gick vilse
  • Flygaresset utan plan
  • Muslimsk mystiker
  • Arkeolog
  • Gravplundrare

Scenariots scener

Dag 1: Spelet är normalt. Texten skriver in rollerna en efter en. Här är ett utdag som visar hur de första rollerna “skrivs in” på scenen:

Det har varit en varm dag. Det är varmt och svettigt. Det är över lunchtid och fortfarande nästan tomt. Bara bartendern går runt och ser till att allting är i sin ordning. Nervöst, blicken flackar fram och åter.

Var är alla gästerna? funderar han. Någon ställer till ofog för mig.

Har de övergivit mig? Konspirerar dem mot mig? Vad gör alla gäster när de inte är här? När de flyr in i sina hålor till hotellrum?

En radio skvalar i bakgrunden.

Den unge kurtisanen sitter och smuttar på en drink och ser drömskt ut över vattnet.

Den franska byråkraten kommer in.

Byråkraten: – Har du dina papper i ordning på det här stället eller?

Bartendern svarar inte först, stirrar bara tillbaka med en oförstående blick. Sedan pratar han.

Den alkoholiserade journalisten är på väg ner från sitt rum, ner till sitt andra hem, baren, med tunga, självsäkra steg. Han behöver någonting, någonting nu nu nu.

En nervös herre i fin kostym och portfölj kommer in och försöker smälta in bland borden.

Dag 2: Spelet är normalt, texten skruvad och sjuk. Rollerna skrivs in i rummet en efter en, saker kan ha hänt karaktärerna under natten. När alla roller är på scen börjar farsoten tala genom texten. Spelarna kan ge farsoten röst, väva in den i spel. (Öka surrealism, paranoia, feber)

De är alla på spänn, alla vet att det är någonting … konstigt som pågår där ute.

Dag 3: Farsot, krigslarm, extas. Det uppstår kroppsliga förändringar, alla har blivit sjuka. Rollerna skrivs in på scen med varsin kroppslig förändring eller defekt.

Metastadium – författarens tankemonolog som blir författarens liv (efter ett tag): författarens liv tränger fram i texten. Börjar reflektera över rollerna, handlingen, sitt skrivande och sin vardag. Författarens liv tränger fram. Fler karaktärer från författarens liv kommer in på scenen – det innebär att de som spelade roller i Kairo övergår till att spela författarens familj. Tankar om berättelsen, reflektioner om författarens liv, platsen författaren bor på, som en dagbok.

Slutligen…

Utmaningen är att hitta former för samspel mellan text och rollspel där dessa element kan förstärka varandra och skapa dynamik i berättelsen. När det fungerar som bäst vekar det just så. Det här samspelet kräver fler experiment för att utforskas vidare. Hur kan texten understödja spelet? Hur kan spelet ge liv till texten? Hur når vi bortom improvisationsteaterns krav på humor?

Vi lär göra mer sånt här i framtiden, eftersom det var både kul och uppskattat!

Samskrivande & rolltagande

Vi skapar en tät och spännande berättelse tillsammans. Det blir en blandning av rollspel, improvisationsteater och kollektivt skrivande. Vi kör korta scenarion där vi jobbar simultant med skrivande och agerande. Berättelsen står i fokus och leken syftar till lyhörd improvisation där text och rollspel samspelar. Texten projiceras i bakgrunden av scenen. Vi går igenom hur allt fungerar innan det börjar och det behövs inga särskilda förkunskaper.

Lördag 13 november, kl 17-21.

Sverok Stockholms nya kansli
Lidnersgatan 10
T-Kristineberg

Drop-in! Kom och lek!

Ta med bärbar dator om du har.
60kr inkl. mat.

Har du frågor kontakta oss arrangörer!
Ulf Staflund, ulfstaflund@gmail.com, 0736788647
Gabriel Widing, editor@interactingarts.org, 0735707959

Samskrivande & rolltagande arrangeras av Interacting Arts och Lajvfabriken med stöd av Sverok Stockholm.

Turboscenarion

Workshopstruktur

Under Unga turs Paradisofestival gjorde jag, Martin Brodén och Ebba Petrén två workshops under rubriken Turboscenario. Nedan kommer lite dokumentation av de scenarion som växte fram.

Inbjudan formulerade konceptet:

Roller, scener, och dramaturgi produceras i rasande tempo med hjälp av olika metoder. Ta med laptop om du har. Vi har tillgång till teaterteknik, blackbox och andra rum. Det bjuds på middag och på kvällen spelar vi lajvet. Vem som helst är välkommen att vara med. Alla får en roll och med hjälp av rollerna improviserar vi fram en berättelse.

Turboscenario 1

Workshopen hade 4 delar: idéutveckling, samskrivande, scenografi och dramaturgi. Ovan har vi med hjälp av post-itlappar tagit fram en serie teman för första dagens scenario. Genrén är en mix av absurdism och dokumentär och estetiken kretsar kring en solig midsommardag.

Deltagare

Deltagare

Teman, ord, idéer

Vi kommer fram till att scenariot ska spelas i en koloniträdgård. Detta nyckelord går alla igång på och blir grunden för det fortsatta arbetet. Koloniträdgården kan rymma både vänskap och osämja och känns som en given scen för såväl socialrealism som humoristiska inslag.

jordgubbens inbjudan

Fiktiv inbjudan

Akterna sätts

Akter

Vi delar upp scenariot i tre akter.

  • Realism, som rymmer midsommarfesten.
  • Transformation, som rymmer en rituell midsommarlek som förändrar den social miljön
  • Surrealism, då allt är förädrat och kolonilottsinnehavarna blivit mer djur än människor

Scenen tar form

Monologdasset, mitt i koloniträdgården

Scenen växer fram och vi använder oss av tejp på golvet för att markera kolonilotterna, i enlighet med den Dogville-estetik som blivit populär inom lajv och friformrollspel alltsedan konventet Prolog försedde oss med tre stora black-box-lokaler i Västerås.

Von Triers Dogville (2003)

Vi samskrev en text till varje kolonilott för att sätta stämningen på de respektive ytorna och lägga grund för rollerna. Det kunde se ut såhär:

KARINS LOTT

Karin har lämnat sina stövlar, turkosa med blommor på, på farstutrappan och de har nu stått där i snart ett år och den gröna färgen har blivit solblekt och insidan har börjat mögla av snön som fallit i dem och sedan smält och man kan bara inte hjälpa att tänka att vafan och herregud vad är det egentligen för familj som bor där? Här har något förbjudet skett på förra midsommarfesten, något som ingen vill prata om, men alla vet om.

Bilderna nedan är tagna i spel.

Inför varje akt lästes ett samskrivet textstycke upp för att sätta tonen. Här är ett utdrag och en bild från tredje akten.

Det är arla morgon, återfödelse. Det matta gryningsljuset kryper långsamt fram över koloniområdet Jordgubben. Årets kortaste natt är över.

Vi vaknar lugnt i sönderbränt gräs. Vi försöker minnas. Gick vi någonsin ut från grottan eller var vi ens där? Himlen är så märklig, molnen skulle kunna vara grottans tak. De är grå och kalla. Det finns ingen vind, allt är stilla. Vi börjar se oss omkring. “Vi”. Ordet har fått en ny betydelse.
/…/
Allt jag känner, känner jag starkare, jag dränks i dofter från blommor, jord och multnande löv. Smaken av jordgubbar klibbar sig fast i mitt inre. Beröringen från Felix, en lätt strykning över min hand bränner i min hud. Jag hör insekters surrande, öronbedövande, som om de bodde i mitt huvud. Jag ser mig omkring och ser hur daggen sakta formas på löv och knoppar, maskarnas resa i jorden får marken att skaka under mina fötter. Jag sticker ner handen i mullen, känner hur det kryper längs min arm.

Djurtillblivande

Turboscenario 2

Dag 2 gjorde vi om processen, för första dagens scenario blev väldigt rörig och alla spelare, över 20 personer, var på scen samtidigt. Vi strukturerade denna dag upp scenariot i 6 tydliga scener. Scenariot bestod av ett univestitetscampus och rollerna var studenter och lärare. Scenerna var:

  • Gatuköket – kvällen innan tentan
  • Herrklubben – lärarkollegiet och studentkårens möte. Val av ny rektor.
  • Kyrkan – ett hackerspace fullt av nördar som chattar med varandra
  • Studentpuben – resultaten från tentan har kommit. Misshandel av läraren som blivit rektor.
  • Friskis & svettis – Träningsscen med flash-forward till kvällens fest
  • Morgonen efter – bakfylla i lägenhet

Gatuköket

Hackerspacet Kyrkan

Rektorn misshandlad

Träningspasset

Morgonen efter

Det andra scenariot blev tydligare. Alla var inte med hela tiden utan några kunde sitta på läktaren och kolla på under vissa scener. Varje scen hade en riktning.

Vi lärde oss mycket av processen och jag hoppas att vi kan göra ett par scenarion till vad det lider för att testa nya varianter.

För info om drop-in lajv i Stockholm, Göteborg och Oslo rekommenderas Lajvfabriken!

Bilderna är tagna av Ulf Staflund.

Gerillakritik

gerilla – geri´lla, icke-reguljära militära trupper som arbetar i små enheter, ofta i det fördolda mot en förtryckande regim.
– Nationalencyklopedin

Gerillakritik är ett format för samskrivande som tagits fram för projektet Mer opinionGöteborgs dans- och teaterfestival. På fredag finns dock möjlighet att testa idén på teaterfestivalen Paradiso. Vi ska skriva om Eugène Ionescos Noshörningen som sätts upp av Unga tur.

Noshörningen

Foto: Jonas Jörneberg

När föreställningen börjar öppnar vi samma textdokument. Vi beskriver vad vi ser, tänker och känner. På så sätt kan vi dela våra individuella upplevelser och skapa ett publikkollektiv. Texten behöver inte behandla vad som är bra och dåligt, snarare vad som intresserar, engagerar och skapar motstånd.

Vi kommer att sitta längst bak i publiken för att inte störa. Utifrån denna position uppe i “bergen” skapar vi alltså en kollektiv motmakt till det som händer på scenen, en gerilla. På det här sättet kan vi nå bortom det sedvanliga “vad tyckte du?” som vanligtvis följer de avklingande applåderna och därmed börja tänka kring teater, scenkonst och iscensättningar på nya sätt.

Ta med dig bärbar dator!
Samling i foajén 13/8 kl 18.45.
Fri entré.

Paradisofestivalen full av deltagarkultur!

Jag vill tipsa om några kul tillställningar på Paradisofestivalen, som görs av Unga tur i Kärrtorp, Stockholm. Ebba Petrén som är projektledare står med en fot i teatervärlden och en i lajvsvängen, vilket skapat förutsättningar för ett spännande program som sätter “gränsen mellan publik och aktörer under lupp”. Här kommer ett urval!

6 augusti – 22.00
Invigningsfest med deltagaren i fokus arrangeras av kollektivet Kroppsverk.

12 augusti – 17:00
Samtal 1 om Deltagande&Teater

I panelen Suzanne Osten, Anna-Karin Linder m. fl. Samtalserien “Deltagande&teater” undrar varför och hur scenkonstnärer interagerar med publiken och hur detta görs i levande rollspel. Kan vi inspirera varandra eller är det två olika former med motsatta syften? Fri entré!

13 augusti – 19:00
Föreställningen Noshörningen, med gerillarecension. Tag med dig en lap-top och skriv ner din upplevelse av föreställningen i real-tid tillsammans med andra i publiken. Samling 18.45 i entrén. Hojta till Gabriel om du kommer: editor@interactingarts.org. Entrén till föreställningen är fri för de som är med i denna workshop.

15 augusti – 13:00-22:00
Turboscenario 1
, en workshop & performance med Lajvfabriken som sätts ihop av Martin Brodén, Ebba Petrén och Gabriel Widing. Ett deltagarscenario byggs upp i teaterrummet. På kvällen tar vi roller i scenariot och improviserar fram berättelsen tillsammans. Ingen erfarenhet krävs. Det går att hoppa in kl 18:00. Fri entré!

Fyra timmar kreativ process. Två timmar spel.

Roller, scener, och dramaturgi produceras i rasande tempo med hjälp av olika metoder. Ta med laptop om du har. Vi har tillgång till teaterteknik, blackbox och andra rum. Det bjuds på middag och på kvällen spelar vi lajvet. Vem som helst välkommen att vara med. Alla får en roll och med hjälp av rollerna improviserar vi fram en berättelse. Det går också att delta som regissör, musiker mm. Vi går igenom hur det fungerar. Ett tillfälle att i ökat tempo öka förståelsen för lajvskapande.

Häng 13-14.
Workshop 14-18.
Drop-in med middag från 18. Kom senast 18.30.
Spel 19-21.
Eftersnack 21-22

Pris: Frivilligt bidrag till middag.
Anmälan: Ingen föranmälan krävs.
Facebookevent

16 augusti – 13:00-22:00
Turboscenario 2.
Samma upplägg som ovan.

18 augusti – 17:00
Samtal 2 om Deltagande&Teater

Samtalserien “Deltagande&teater” undrar varför och hur scenkonstnärer interagerar med publiken och hur detta görs i levande rollspel. Kan vi inspirera varandra eller är det två olika former med motsatta syften? Fri entré!

21 augusti – 17:00
Samtal 3 om Deltagande&Teater

Samtalserien “Deltagande&teater” undrar varför och hur scenkonstnärer interagerar med publiken och hur detta görs i levande rollspel. Kan vi inspirera varandra eller är det två olika former med motsatta syften? Fri entré!

22 augusti – 08:00-20:00
TurboPulp
En workshop med PulpPuppets. Vi möts kl 8 på morgonen. samskriver en scen, ritar storyboard, bygger scenografi och dockor, lägger scenerier repar och kl 8 på kvällen har vi premiär.
20:00 Performance: Turbopulp spelar upp!
21:00 PulpPuppets En dockdeckare för vuxna i gränslandet mellan animerad film och dockteater, med manus och dockor skapade av uppåt 100 personer.

Anthology on nordic live role-playing: Playing Reality

I did the cover and the section page design for this book and contributed with an article as well. The painting is A peasant dance by P.P. Rubens 1638.

Playing Reality is an anthology of articles on live role-playing, a new art form where the Nordic countries are at the front edge. This book covers a wide range of topics and genres, from practical advice, historical reviews and visions of possible futures to semiotic and philosophical analysis. They show some of the diversity of participatory arts, and will thus be of interest for anyone in the fields of art, education or performance. It wouldn’t be misleading to claim that live role-playing has realized the dream of the Gesamtkunstwerk – at last!

Playing Reality is published for Knutpunkt, the Nordic conference on live role-playing which alternates between the Nordic countries. In 2010 it’s held in Sweden.

Download the digital edition now! (Print release this weekend!)

Follow the discussions on the book
RPG.net – english/american voices
Laivforum – nordic voices
Review by finnish rpg-researcher Jiituomas

The Baader-Meinhof eXperiment Stockholm

Vi hjälper Erlend Eidsen Hansen att sätta upp detta lysande scenario i Stockholm på tisdag. Det finns 20 platser och vi kör på Riksteatern i Hallunda.

The Baader-Meinhof eXperiment Stockholm

Two rooms, next door : the securitypolice and activists.

One wall divides them – One focus tears them apart, ideology
One group of participants plays the police, the surveillance department and the paramilitary
the other group plays activists, communists and anarchists
An interactive drama about the extreme left of Swedish activists in the 1970s,
the officers that monitor them, and the terrorists who try to recruit them.

We are in a space in a collective of Stockholm. The year is 1975. Abba has won the European Song Contest last year. The 1st of May is drawing to a close. What will be the main slogan? Will the Israelis come to Stockholm during the Grand Prix Final?

A group of peace activists and KPml(R) have a visit from a group of fresh new members of the RAF (Red Army Faction).
Andreas Baader, Ulrike Meinhof and two others are in prison in West Germany.
The RAF plan to do a politcal action in connection with the embassy in Stockholm.
The police do not intend to let this fraction ever reach their goal. But who is a terrorist, who is not? When is it terrorism?
A group of watchers have found the group and installed monitoring equipment in the apartment.
It’s just a matter of hours before the authorities have enough evidence to strike against them.

Several members of the collective do not particularly enjoy having a visit from their old communist friends who have taken up arms after a visit to the Commune 1 (K1) large squat-collective of Berlin, in 1969.

Besides being an exciting thriller this event will hopefully also reveal parallels between our time and our recent past:

  • Where are the borders between “activist” and “extremist”? What draws people to cross it?
  • Where is the line between abuse of power and control over the situation for police and authorities?

ADRESS: Riksteatern, Hallundavägen 30.
DIRECTIONS: Subway to Hallunda, red line towards Norsborg. The ride takes 35 min. — MAP
CONTACT ERLEND: erlendeh at gmail.com
PRACTICALITIES: Gabriel Widing, +46735707959, editor@interactingarts.org
STARTING AT 17.00, ENDING AT 22.00

PRE-REGISTRATION REQUIRED

Foto: Li Xin

Playground Worlds, anthology finally online as PDF

Playground Worlds is finally here as pdf. It’s an ambitious collection of texts on live role-playing, edited by game researchers Markus Montola and Jaakko Stenros. There is plenty of interesting things to read. I contributed with a reflection on live role-playing as an anti-modern culture using Hannah Arendts Vita Activa. Some comments on it:

Widing gives us this year’s application of “take philosopher X and apply his/her thoughts on larp”. This time its Arendt, and Gabriel indeed manages to deal with the points of social criticism, alienation and larp quite well. Given the subject matters of capitalism, individuality and temporary spaces, I nevertheless would have liked a few steps outside just one line of thought – for example, also referencing Deleuze & Guattari would have added a lot of strength to this article.

J. Tuomas Harviainen

A deeply philosophical piece about modern life and the function of larp in it, drawing on the thought-provoking work of exiled Jewish-German philosopher Hannah Arendt. Discusses the value of larp as an antidote for the alienation of modern life in industrialised societies, and reminds me of a piece I read recently discussing the Harajuku Kids in Tokyo, who also dress up and create a social space away from “reality”. An affecting article that may get you thinking about much more than larp.

Ryan Paddy, RPG.net

I recommend Andie Nordgrens article “High Resolution Larping: Enabling Subtlety at Totem and Beyond” and J. Tuomas Harviainen “Kaprow’s Scions” on larp as a continuation of the 60ths’ happenings.

This year Interacting Arts will do the anthology for Knutpunkt.

Det intima är farligt

I den gamla moralpaniska boken De övergivnas armé av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt jämförs rollspel och teater. Formerna bär flera likheter:

Där bjuds möjlighter att framträda, att agera och tala och genom rollidentifikation gestalta en annan personlighet. Även teater kräver förberedande studier av historiska fakta, av miljöer och dräkter. Författartalang och förmåga till bildskapande är andra färdigheter som tas i anspråk och utvecklas genom amatörteaterverksamhet. Teatern erbjuder också grupptillhörighet och gemenskap.

Men också skillnader:

Den stora skillnaden, jämfört med rollspelshobbyn, ligger i att teaterverksamheten är offentlig verksamhet, där man hela tiden förutsätter en granskande publik och därför, under arbetet med uppsättningen med en pjäs, hela tiden måste se på sig själv med publikens ögon.

Självklart har de rätt i beskrivningen. Det unkna med det här perspektivet är de värderingar som ligger bakom: föreställningen om att allt som är sunt tål offentlighetens ljus, medan det som sker i en privat eller intim sfär (endast avsett för de närvarande) skulle vara farligt.

Att det externa eller internaliserade yttre ögat genom sin bedömande blick skulle kunna göra någon som helst nytta för en social process är dock fortfarande upp till bevis.

Modern dans möter levande rollspel

Om du orkar släpa sig med till Norge så är du varmt välkommen på den här workshopen. Finns det intresse skulle jag även kunna göra något motsvarande i Stockholm.

Kontaktimprovisasjon møter laiv
Workshop med Gabriel Widing fra Interacting Arts

Tid: Lørdag 2. juni 11 – 19
Søndag 3. juni 12.30 – 19

Sted: Rom for dans, Marstrandgt. 8, Oslo

Pris: 150 kroner
Påmelding til torkjetil@gmail.com

I kontaktimprovisasjon møtes to eller flere personer i en lek med vekt, balanse og gravitasjon – de danser med hverandre i improvisert bevegelse. Bevegelse og berøring er grunnlaget for denne danseformen, som ble utviklet i USA på begynnelsen av 70-talet av initiativtageren Steve Paxton sammen med andre dansere og improvisatører. Dansen bygger på improvisasjon, det gjelder å lytte på seg selv og den en danser med. Her minner formen mye om laiv – den kollektive improvisasjonen står i sentrum. Sammen kan man gå inn i en spesiell stemning eller en spesiell sinnstilstand.

Det som skiller kontaktimprovisasjon fra levande rollespill er at kontaktdansere ikke går inn i roller og de forsøker heller ikke å fortelle en historie. Derimot finnes det mange spennende verktøy å låna for laivere som vil bli mer levende. Et problem innen levende rollespill er at spillet ofte heller mot det som kalles talking-heads. Spillet blir veldig verbalt, vi snakker og snakker og glemmer bort kroppen. Ideen med denne workshopen er å gjøre noe med det. Innen kontaktimprovisasjon kan man trena teknikker for å gi og ta vekt, løfte, falle, fly, hoppe, rulle, glide og å være opp og ned. Vi går igjennom det grunnleggende og eksperimenterer med ulike måter å kombinere improvisert rollespill og improvisert dans. Ingen forkunnskaper kreves.

Workshopen avsluttes med minilaiven Limbo Redux på søndagen!

Gabriel Widing bor i Stockholm og underviser i media, kunst, spill og estetikk. Han har også erfaring med å holde workshops som utforsker bevegelse, å ta roller, lek, intimitet og dans. Utover undervisning jobber han med spillproduksjon og grafisk formgivning. Han er redaktør og skribent for tidsskriftet Interacting Arts, som nylig lanserte virkelighetsspill i Sverige.

Workshopen støttes økonomisk av Ravn.