Om Brecht, avatarer, partilinjen, mm

Bertold Brecht med kompositören Hanns Eisler, 1950.

Bertold Brecht med kompositören Hanns Eisler, 1950.

För en tid sedan skrev jag och Ebba Petrén en text om vår process med att bearbeta ett av Brecht lärostycken till någon sorts avatarsituation. Nyligen var vi i Brasilien och testade materialet med diverse Brecht-kännare, akademiker såväl som regissörer och skådespelare. Det peppade oss att publicera texten. Antagligen kommer ännu mer reflektioner och dokumentation med tiden. Skriver en rapport till Konstnärsnämden från besöket på INTERNATIONAL BRECHT SOCIETY SYMPOSIUM.

Tills vidare, håll till godo med Brechts Die Maßnahme som avatarstycke på Nyxxx.

Avatar vs Human – a short avatar scenario to play at home or elsewhere

avatar-vs-humanI’m happy to share this short scenario with you. It was written by me and Ebba Petrén at PAF last summer. You can play it with two people or in front of a smaller audience. The participants should not listen to the track on beforehand.

You need

• 2 voluntary participants.
• A pair of headphones with the Mp3-file.
• A table
• 2 chairs
• 2 windows that can be opened, it’s nice but not necessary if there is a view.

Take it off

To begin, one of the two players starts the mp3-track and put the headphones on. The other player start by observing the avatar. Both players starts standing up. When you put on the headphones you are the avatar, follow the instructions and take no other initiatives. When you don’t wear headphones you try to communicate with the avatar by responding to it as if you are having a chat with that person for the first time.

Description

The avatar asks something demanding, something the human finds hard and personal to answer. The avatar says “You will have the opporutnity to be an avatar. And I will become human. When I raise my hand you can take my headphones and become the avatar”. It raises the hand. The new avatar comes out, “the avatar of a human spirit”, and opens a window saluting the fresh air. Next avatar is “the avatar of the real” trying to jump out of the window. Human has to stop it. More avatars follow, with other agendas.

Some feedback

“It’s like having a child or a pet in your room when you’re trying to work. You have to take notice and care for it. And it will for sure use its voice to communicate!”

Background

We’ve presented this scenario at PAF Performing arts forum in St Erme, 2012, at the 14th Symposium of the International Brecht Society in Porto Alegre, 2013 and at Scenkonstbiennalen in Jönköping, 2013. We are looking forward to hear where it will be played next and how you experience it!

Documentation

Video from a session at a room in Master Express Grande Hotel, Porto Alegre, May 2013. On screen: Ester Claesson and John Hanse. Spoiler warning!

An infinite scenario

I put together a short experimental scenario for my workshop at this year’s annual nordic larp (live role-playing) conference Knutepunkt, which I’m happy to share. It’s easy to brief and could probably be played in 15 minutes.

Rules / tips

  • Each participant get a set of 9 cards (One sheet makes one character, and yes they are ordered).
  • Every card state a line to be read out loud or a simple action to be performed.
  • When one is through the 9 cards, one starts over.
  • There is no hurry. Listen and try to be aware of the space.
  • The scenario should preferably be played in a big open space, blackbox or similar.
  • I there are more than 14 players you can just double the characters. If there are less than 5 you can take 18 cards each.

Downloadable characters (and cut it in 9 separate cards/sheet)

Post-dramatic role-playing?

The idea is to put emphasis on composition, space and timing in the improvisation, rather than coming up with smart things to say. Role-playing tends to be very facial-verbal. This set-up promotes other qualities. The role-playing community is by now pretty sophisticated in narrative methodology so I think it’s time to start experimenting a bit more with post-dramatic scenarios.

Blanchot

Maurice Blanchot (1907–2003)

Some of the lines in this scenario is stolen or rewritten phrases from french emo-author Blanchot’s sort-of-kind-of-novel The Infinite Conversation. I also put a key line from The Coming Insurrection.

Press om Drömdykarna

dd-ovan

Jag är grymt stolt över hur Drömdykarna blev och glad över att det tagits emot väl i pressen. Här är det jag hittat, ris som ros:

 

The Avatar-Lehrstücke Workshop

Med stöd från Konstnärsnämnden åker jag i maj till INTERNACIONAL BRECHT SOCIETY SYMPOSIUM – PORTO ALEGRE 2013 för att göra en avatarworkshop baserad på Brecht Åtgärden. Det känns grymt spännande!

The Decision / Brecht

The Decision / Brecht

The Avatar-Lehrstücke Workshop

Last summer we did an avatar performance based on Brecht’s Die Maßnahme. This approach means that the spectator/spect-actor receives instructions through a headset and based on this they execute the instructions given in the headphones. Our approach is to put the spectator in the role of the performer. The spectator will not become an “artist”. Instead the role of the spectator is that of the doer. The spectator performs actions, he quotes with body and speech from the instructions he recieves. We would like to produce a workshop based on this performance because it connects to Brechts initial idea about the lehrstücke – that it rather should be performed than received passively.

No verão passado fizemos um desempenho avatar com base em Maßnahme Die, de Brecht.

Esta abordagem significa que o espectador / espect-ator recebe instruções através de um fone de ouvido e com base nisso, executa as instruções dadas por esse meio. Nossa abordagem é colocar o espectador no papel do intérprete. O espectador não vai se tornar um “artista”. Em vez disso o papel do espectador é o do agente. O espectador realiza ações, ele cita com corpo e linguagem a partir das instruções que recebe. Nós gostaríamos de produzir um workshop com base neste desempenho, porque ele se conecta a idéia inicial de Brecht sobre as peças didáticas.  Que devem, sim, ser realizadas e não recebidas passivamente.

Ebba Petrén, John Hanse, Ester Claesson, Gabriel Widing

Suécia/Sweeden

Prático/Practical

4 horas/4 hours

22 de maio – 14 horas/ May22 – Two PM

Os participantes devem poder falar e entender ingles

The participants must be able to speak and understand english.

Och nu då? Lajv om livet efter kapitalismen

Tidigare publicerad i Brand #2, 2012 – aktuell för att vi kör det levande rollspelet 2027 – Livet efter kapitalismen i nästa vecka.

Det sägs ju att det är lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut. Kanske har den finans- och skuldkris som hemsökt västekonomierna sedan 2008 ändrat på det. Det verkar nu finnas en faktisk möjlighet att kapitalismen skulle kunna falla på eget grepp. Dess inneboende expansionism och exploatering av arbete, energi och resurser kanske inte går att fortsätta under de materiella omständigheterna.

Vi vill reta de fantasier som väcks av den tanken genom att genomföra ett experiment. Vad händer om kapitalismen faller utan revolution? Vilka ekonomiska strukturer och system kan ersätta kapital, frihandel, delreservbanksystem och ränta? Kan vi föreställa oss ett liv efter kapitalismen?

I höst kommer lajvare och aktivister samman för att testa deltagarekonomi i praktiken. Tanken är att fyra dagars lajv ska skildra vägen över oljekrönet och genom kapitalismens kollaps. Fiktionen kommer att levas som om den vore verklig och försöker skildra det mest optimistiska resultatet av en sådan nedbrytande process.

De som initierat projektet är Teater K och det kommer göras i samarbete tillsammans med Bergatrollens sociala center Magasinet i Nyköping. Vi vill resa med er till året 2027, där samhället styrs av autonoma arbetarråd. Vilka kulturer och livsformer kan tänkas överleva och utvecklas ur kristillstånden? Vilka kunskaper blir värdefulla? Genom förberedande workshops och intensivt rollspel kommer vi söka svar på de frågorna.

Magasinet kommer i berättelsen gestalta en utbildningsenhet där deltagarna bildar varandra i de vetanden som krävs för att leva efter kapitalismen. Den gamla världens resurser tas om hand av samlare och hackers. Omställningen tvingar samhället att ta till vara lokala resurser. Världen krymper. Nya konflikter uppstår ur nya livsvillkor.

Det som är spännande med lajv är att det kan ge kroppsliga erfarenheter av experimentella sociala praktiker och nya former av gemenskap. Det finns exempel på lajv som experimenterat med könsroller, begärsstrukturer och samhällssystem. De senaste åren har de traditionella fantasylajven, som ofta är speckade med reaktionär estetik, blivit färre medan postapokalyps och ångpunk blivit vanligare. Jag ser det som tecken på oro, förväntan och förändring.

Om våra kroppar får upplevelser och erfarenheter av närhet, produktiv gemenskap och kollektiv makt ökar möjligheterna för att realisera framtiden nu. Vi kan vi omstöpa världen och utforska oss själva och våra relationer på nytt. Framtiden är som bekant redan här, den är bara ojämt fördelad.

Spöklik skattjakt i Höganäs

För en vecka sedan var jag och Ebba i Höganäs och körde en ockult skattjakt åt RBUF som hade sitt årsmöte på ett vandrarhem där. Det var spännande! 40 deltagare delades in i fem lag som fick i uppdrag att kommunicera med och slutligen exorcera varsin ande som härjade på platsen. Utöver en klassisk skattjaktsstruktur med kartor och sigill använde vi hörlurarna från Avatarvaro för att ge upplevelsen en oväntad dimension.

I hörlurarana rullade ambientmusik och då och då talade anden till den i gruppen som hade hörlurarna på sig. Det skapade en fin lyhördhet i grupperna eftersom de alltid var tvugna att vara på sin vakt och lyssna om anden tilltalade dem. Anden gav instruktioner om olika objekt som deltagarna behövde hitta till den avslutande ritual som skulle befria andarna från platsen, så att årsmötet kunde fortgå utan märkliga störningar. Då och då bad anden om en ny värdkropp, så att flera deltagare fick ha lurarna på sig.

En annan del av jakten var att utläsa ordlabyrinter som vi smidigt genererat på den här sidan. Meningarnas bokstäver sprids ut i labyrinten, men genom att följa dem från början till slut kan de utläsas. Genom att placera 3 labyrinter vid varje station lönade det sig att dela lösandet mellan sig i grupperna, en person kunde inte göra allt.

Skattjakten slutade med en ritual i vilken grupperna gemensamt frigjorde andarna från platsen. Jag hoppas på fler äventyrliga kvällar i framtiden.

Fotografierna är tagna av Fatimah Ayyad / RBUF.

Working with avatars at PAF

Summer is slowly fading away and I haven’t written here since May, which is a shame because plenty of interesting things has been going on.

This week me and Ebba Petrén has had the fantastic opportunity to go to Performing Arts Forum. We have a generous grant from The Swedish Arts Grant Committee to be able to do research on the avatar formats. The last week we’ve been thinking about what we have done so far and explored new ideas on what is possible to do within the avatar frame – humans being directed by a voice, turning them into something else, hybrids between man and machine.

First of all I want to say that this place is amazing. I was here last year to attend the Agora Seminars and I have had the intention to come back ever since. Just have a look of the village S:t Erme as it emerge from my bedroom window tonight:

Here are a couple of the ideas that we’ve been working with, I’ll probably get back with more later …

Switching positions

The idea is to explore what happens when you change into an avatar and the intention to do so. In the most simple iteration one person (human) has a conversation with anouther one who wear headphones and reciev instructions (avatar). When the avatar stretch its hand up (following an instruction, of course) the human can chose to take its position. The avatar can never chose to be a human, but the human can chose to turn herself into an avatar.

We did a recording where the avatar is asking questions and then making interruptions. Encouraging the human to talk, but not really responding in a proper way.

We also tried out a “Round Robin” structure with 4 avatar tracks and a group of audience members, who could chose to take the headphones during certain circumstances. The curiosity on behalf of the audience was high and everyone wanted to become avatars at some point.

We have a lot more ideas on how avatar-human interaction could work out that we didn’t have the possibility to try out in practise yet. It could be an avatar hosting seance, initiating a game or introducing conversational topics in a social situation.

Here is the studio we’ve been working in with the simple set up for the 4-avatar switching test.

Phone call piece

Here is a new idea of a piece where the audience give their phone numbers to us when they enter the performance. We have a dramaturgy, a railroaded set of actions that the audience members execute/perform by getting phone call instructions, wishes, begs from the operators, a kind of call center. This would not really be avatarisation, there would freedom to say no to negotiate or say no to an instruction. The operators/game masters are seated in a call center, a room near by, above them or in the same room but behind a window.

“Excuse me, could you help us by…”
“There is a camera, can you make the documentation of this piece?”
“Can you take responsibility for …”

This way we could produce an aesthetizised social dynamic in the room.

Nypremiär och ny kritik av Avatarvaro

Nu har vi spelat AvatarvaroInkonst i Malmö. Det har varit kul att jobba här och vi har fått bra support från Helena, Daniel och Ellinor på plats. Alla fem föreställningar blev utsålda. Alex Tenghamn, som fotograferar åt Inkonst tog några bilder under genrepet:

Pressklipp

Det har kommit en del press på föreställningen. Jag har tagit mig friheten att lägga upp Skånes frias artikel av Abigail Sykes i sin helhet. Den kom före premiären och innehållen intervju med Ebba:

Obs bilden högst upp till höger togs inte av mig utan av Jenny Simm.

Johanna Dikert från kulturnätveket Konstpretton har skrivit en fin recension med den fantastiska rubriken “Njutningslysten otrygghet” som direkt placerar den egna kroppen i centrum:

Vi som ska delta i kvällens spel blir indelade i mindre grupper. Vi står utanför ett rum och väntar på att det ska börja. Jag känner mig pirrig. Stämningen är lite spänd, de flesta tittar i golvet eller in i en vägg. Alla är måna om sin integritet och ingen söker kontakt med någon annan. Sådär svenskt som det brukar vara, vi kunde lika gärna stå i en hiss.

Hon beskriver även resan in i avatarvaron som en socialiseringsprocess och ställer sig den klassiska Bladerunner-frågan: “Vad är då skillnaden mellan en människa och en avatar?”

Även Tidningen Kulturen, som numera är en nättidning, var på plats. Hanna Bäckström skriver under rubriken “Meditation över den gemensamma sårbarheten” och hennes läsning av verket ligger ganska nära de förslag vi hade i programmet.

Även om vi deltar i en väldigt styrd process finns utrymme att på samma gång försiktigt iaktta och reflektera över skeendena, vilket både är behagligt och, vill jag hävda, en förutsättning för att projektet ska vara riktigt meningsfullt. Samtidigt är jagets utsuddade konturer en viktig del av upplevelsen. Upplevelsen ger en lugn känsla av närvaro då jag, som om det vore en meditationssession, försöker släppa mina egna impulser och istället hänge min kropp åt den delade existensen.

När jag så lyder order och stundtals reflekterar på samma gång, tänker jag på vilken form av gemenskap som uppstår när vi upphör att vara individer tillsammans och när jag vet att jag har en roll att spela i interaktionen med de andra. Det blir både intimt och opersonligt på samma gång när min position står i direkt relation till de andras.

Etik eller estetik?

Sist men inte minst (antagligen flest läsare) kom en recension från Sydsvenska dagbladet under rubriken “Viljan satt ur spel”. Jag skulle på något vis vilja gå i svaromål i relation till Boel Gerells kritik. Jag vet att det är vanskligt att som konstnär ge sina kritiker kritik, men att försöka upprätthålla en autonomi mellan verkande och kritik känns också passé. Konstnärer och kritiker har gemensamt intresse i att undersöka hur verk griper in i våra liv och varför det är viktigt. Boel ägnar första halvan av recensionen åt att placera in Avatarvaro i en trend som går ut på att fråga “När tar den fria viljan emot och tvingar oss att sätta oss upp emot reglerna?”:

Teater Republique och Signa undersökte publikens tolerans av våld i ”Salò” för något år sedan och kollektivet Arena Baubo följde upp med föreställningen ”Kulla-Gulla, Fassbinder och jag” som utsatte publiken för möjligheten att våldet och övergreppen de såg på scenen var ”på riktigt”.

Det är intressant att jämföra vårt verk med de ovanstående. Men det är inte den frågan Boel ställer som vi intresserat oss för i Avatarvaro och vi har en helt annan strategi för att närma oss publiken än vad Signa och Arena Baubo begagnat sig av. De ägnar sig åt att osäkra publikkontraktet på ett sätt som jag tycker är problematiskt. Utforskandet av en ny relation mellan scen och salong blir nämligen ensidigt när bara de som genomför verket vet vad det är som gäller, på vilka villkor som föreställningen genomförs. Boel tar även upp “dokuteater”:

… som tillgriper allt grövre medel för att få oss att reagera, som riktar strålkastarna mot publiken och gör vår reaktion till huvudsaken. Kroppsvätskor som stänker, bajskorvar som läggs på mattan. På riktigt.

Avatarvaro verkar inte alls med en sådan arsenal. Tvärtom är det väldigt ambient i sin ton och upplevelsen skapas med subtila medier. Inga chocker, inga abjekt, inga grova medel. Jag har själv skrivit skrivit kritiskt om till exempel Arena Baubo i denna föreläsning som frågar sig “Hur öppnar vi konsten och kulturen för aktivt deltagande?”

… om överenskommelsen eller kontraktet inte tas förgivet blir det ofta ännu värre eftersom överskridande former inom teatern tyvärr är alltför välbekanta: överraskning, provokation och oklara vilkor. Teatern blir därmed än mer auktoritär och drar sig inte ens för att släpa upp ofrivilliga publikmedlemmar på scenen.

Fylleframträdandet på Inkonst, som jag visserligen inte är särskillt insatt i, är väll ett ganska bra exempel på det. (Kullagulla, Fassbinder och jag)

För mig har sådana praktiker inte mycket med deltagande att skaffa. Deltagande kräver ömsesidighet och förtroende, det underlättas av spelregler och tydliga ramar, men försvåras av plötsliga påhopp.

Det är märkligt att deltagande ofta kopplas samman med någon form av våld. Det är egentligen bara två stycken som direkt handlar om vårt verk och det är där det blir som mest snett:

Och det skulle kunna vara farligt, skulle kunna snudda vid något riktigt riskabelt men stannar vid just ett experiment, i goda vänners lag. Det närmaste ett övergrepp vi kommer är när vi ombeds stå nära en främling, tillräckligt för att kroppsvärmen ska kännas.

Ok, men varför förväntar sig kritikern ett övergrepp? Det finns ingenting i vår inbjudan som föreslår att vi ska sätta publiken i en situation som den upplever som ett övergrepp. De handlingar som man gör som avatar är sånt vi tror skulle kunna vara spännande, intressant, kittlande, meditativt ibland dramatiskt. Uppenbarligen räcker inte det.

Kroppen som en muskel som agerar på kommando, töjs allt längre tills något tar emot. För det tar väl emot, någonstans? Riktigt nära det verkligt angelägna kommer Avatarvaro inte, nöjer sig med leken och det är synd. Någonstans hade jag velat känna faran i att förlora kontrollen, risken jag löper när jag väljer att lyda och slutar tänka själv.

Varför måste det “ta emot”  för att bli “verkligt angeläget”? Avatarvaro är inte ett psykologiskt lydnadsexperiment som ska testa besökarnas etiska ramar. Verkets styrka och intresse ligger inte i att utmana besökarens etiska gränser. Vi vill utforska nya typer av sensibilitet inför kroppen, medvetandet och det sociala samspelet. Den etiska dimensionen är helt underordnad en estetisk, sinnlig led.

Det handlar om att rikta seendet, skapa begär, hitta glapp mellan intention och handlande. Och ja det är en lek, men det är inte negativt laddat i min värld.

Jag tror att allt det Boel söker skulle gå att iscensättas i ett annat verk, ett verk som begår övergrepp, tänjer gränser, där kroppsvätskor stänker och som “tvingar oss att sätta oss upp emot reglerna”, men det är verkligen inte det verk som vi skapat. Det hade varit mer intressant att läsa en kritik av vad vi gör än vad vi inte gör.

Kanske tänker lite mer på detta senare …

Avatarvaro – performance och samtal på Inkonst, Malmö

Jag hoppas att ingen missat att vi kör Avatarvaro nu i veckan tisdag till torsdag, 15-17 maj, på Inkonst i Malmö. Just nu är jag på plats i den stora svarta lådan och bygger upp scenografin. Snart ska vi in i ljudstudio och justera detaljer i manuset. Se till att tipsa alla ni känner i Malmö som kan vara intresserade. Här är en beskrivning av verket:

Det här är en inbjudan till att bli styrd. Verket tar kontrollen över din kropp. En vänlig röst leder dig genom scener och situationer. Du blir avatar.

Avatarens tillvaro är både behaglig och oviss. Det går inte att veta vart rösten kommer föra dig härnäst, samtidigt som den är lugn och trygg att följa. Genom hörlurar instrueras du till att röra dig, tala och handla. Utmaningen är att följa instruktionerna efter bästa förmåga. Det finns inga åskådare, alla som kommer till föreställningen blir avatarer. Avatarvaro är ett spel, en upplevelse och en interaktiv teaterföreställning. Du behöver inga förkunskaper för att delta.

In English

Avatarvaro (The Avatar Condition) is an invitation to be controlled, to act without having to make decisions. Through headphones, you are instructed to move, speak and act. The performance requires a good understanding of Swedish.

Samtal: Avatarer i film, spel och performance, torsdag 17 maj kl 15.00

Avataren, kroppen som besätts av en yttre kraft, är en återkommande figur som väcker frågor om makt och agens. Scifi-filmer som eXistenZ, Avatar, Strange Days, Gamer, Surrogates och senast serien Äkta människor hanterar olika sorters avatarvarande. I de digitala spelvärldarna är avataren vårt verktyg för lek och interaktion. Även inom scenkonst har avatarer börjat dyka upp på olika sätt. Utifrån olika exempel pratar Ebba Petrén och Gabriel Widing från Avatarvaro med koreografen Sebastian Lingserius och speldesignern Jakob la Cour. Samtalet leds av Thom Kiraly som driver podcasten Märklighetstroget. Fri entré och öppet för alla.