Hans Bellmers misogyna monster återuppstår i spelvärldarna

I vinter ska jag undervisa i spelestetik på Blekinge tekniska högskola. För att värma upp tänkte jag posta några inlägg med exempel på hur konsthistoriska referenser och perspektiv används i dataspel.

Hans Bellmer (1902-1975) var en tysk konstnär, fotograf och skulptör som flydde det fascistiska Tyskland 1938, för att kunna utveckla det “urartade” formspråk som bröt sönder den tyska idealkroppen. I Paris blev han förstås välkomnad av surrealistgrabbgänget runt André Breton. Mest känd är han kanske för sina dockor:

Bellmer beskrev sina motiv såhär:

Jag ska konstruera en flicka vars anatomi kommer göra det möjligt att fysiskt återskapa passionernas svindlande höjder och göra det till den grad att den uppfinner nya begär.

Resultatet är en gäckande skapelse, en kvinnokropp utan vare sig ögon, mun, eller övriga organ. Endast könet och benen kvarstår. Detta är en återkommande surrealistisk sexuell fantasi – det huvudlösa begäret. Det här är såklart en väldigt problematisk figur, särskilt ur feministiskt perspektiv. Men när Bellmers varelse plockas upp i Silent hill-spelen bli det om möjligt än värre.

Varelsen har blivit till hotfullt monster, som måste dräpas för att oskadliggöras. Nog för att sexualdrift och dödsdrift må ligga nära varandra, men det här blir ju nästan parodiskt. Har någon vågat möta Bellmers skapelse i Silent Hill utan att skjuta ihjäl den? Vad händer då?

Figuren dyker även upp i Bioshock, om än i förvanskad, mera zombielik form, här ur deras designdokument:

Comments

2 responses to “Hans Bellmers misogyna monster återuppstår i spelvärldarna”

  1. Jesper Avatar

    Interessant parallel. Ved du om designerne på de 2 pågældende spil bruger Bellmer som en direkte inspiration? Eller har de blot ramt en Bellmersk stil?
    Hvordan ville et FPS game se ud hvis det var skabt med respekt for Bellmers æstetik? (hvilket indebære at subjektet er desubjektiveret, hovedløs og derfor muligvis blind)

  2. admin Avatar
    admin

    Silent hill tror jag absolut tittat direkt på Bellmer, Bioshock vet jag inte. Silent hill har ju tredje personsperspektiv… Jag tänker mig att ett spel som följde Bellmers anda skulle handla mer om begär än om död. Ögat och seendet är viktigt för den surrealistiska sensibiliteten, så ett surrealistiskt spel behöver inte alls vara blint. Vad Bellmer vill bli av med är nog inte så mycket ögonen som förnuftet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *